Som fisken i en glasskål lever så lever fisken i en glasskål. Som kvinnan i västervärlden lever så lever kvinnan i västervärlden. Som idéerna hos mannen i väst lever, så lever idéerna hos kvinnan i burka. Som Platons fastkedjade människor i grottliknelsen lever så lever fisken i en burka. Om kvinnan i burkan lever så lever idéer.
Idévärlden är den enda sanna verkligheten, säger Platon, och sinnevärlden är bara en suddig kopia av den. Våra upplevelser är inte mer än bleka skuggor som reflekteras på grottväggen tack vare den eld som brinner mellan de två världarna. Utanför grottan där vi människor är fastkedjade skiner solen i kapp med idéernas rätta former. Där är en cirkel perfekt rund, just som vi kan föreställa oss den men inte återskapa. Där bor den äkta kärleken och inte den som härstammar ur köttets och sinnenas lustar.
”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner etc." (Koranen)
Om någon av oss grottfångar lösgör sig och tar sig ut i det fria skulle hon bländas av solen som hon aldrig sett på riktigt. Hon skulle förstå att livet hittills bara har varit ett sken. Ett skenbart liv i gemenskap, till skillnad från det sanna men ensamma livet utanför grottan. Väl tillbaka i grottan skulle det vara omöjligt att beskriva det sanna för fångarna som endast har sina erfarenheter från sinnevärlden. Dessutom skulle ögonen nu ha vant sig vid ljuset och ha svårt att uppskatta de dansande skuggorna på grottväggen på samma sätt som förr.
”Rätten att få tycka olika och vara olika är central i en demokrati (…)Den märkliga seden att låta kvinnor bära, eller acceptera att kvinnor ständigt döljer sina ansikten i s.k. heltäckande burka eller niqab är däremot bekymmersam.” (Ur motion 2009/10:K250 Användningen av burka eller niqab)
Var och en blir salig på sitt vis och vissa fiskar i glasskålar vill bli mer saliga än andra fiskar i andra glasskålar. Vissa vill välja en annan grotta att sitta i och andra får inte välja sin grotta själv. Som mannen i väst och kvinnan i burka. Båda är de fiskar i glasskålar. Liksom fången i grottan upplever verkligheten i en skugga iakttar kanske blicken genom en burka världen passera. Idéerna är inte begränsade, som fisken i en burka, som människan i en glasskål. Så lever inte idéerna.
Som kvinnan i väst och mannen i burka. Så lever inte idéerna.
Posts
Skitbra inlägg i en ofta alltför banaliserad debatt. Det handlar om val, identifiering, makt, idéer, påverkan. Kan inte kort sammanfattas i pariledarnas debatt en söndagskväll.
ReplyDeleteJag kommer just tillbaka från en lunch tillsammans med en kille som har varit ambassadör i nästan alla länder i Mellanöstern. Han säger - så du gillar Mellanöstern? I Saudiarabien kapar man hela handen på tjuvar, i Iran bara fingrarna. Två uttolkningar av Sharialagarna.
Jag försöker förklara, han vet ju vad jag menar, han har ju bott där, han - lunchen är slut. Utanför grottan är det dags att fortsätta med arbetsdagen. I grottan eller utanför eller med ena foten på varsin sida eller kanske i någon annans grotta.