JULIA # 46 - Hold on out there

Hold on out there

One day,

when all problems are solved,

when I have come up with the right answer,

when I have helped all my friends to move from one flat to another for the very last time,

cause now no one ever has to move anymore,

cause now everyone has finally found their real homes

One day,

when I have forgotten what is meant by the worry of heart,

and when all people call themselves optimists,

completely without irony,

One day,

when X and Y have, after many years of wandering, finally understood that they are meant to be for each other

when everyone has reached the end of their searchings

and when we drink much more water,

because we laugh so damn hard that our mouths are completely dry,

and the sun is shining and there is enough of it for everyone

and Karen Lancaume runs in at the after party,

with a big smile and says

- That last story! Did you really believe that? Haha, but I would never!

and when nothing, really nothing ever goes wrong

That day I will find you all and take you back to your homes.

It might take some time, I know,

the children in your families might have already grown up by then
and their thoughts and palms might have turned from childish to adult ones,
and you too will perhaps have grown older and gotten new values and directions in your lives.

But please remember that while you are waiting,

that I am there,

and that I’m thinking about you and that I will never forget you

****************************************************************************
En dag,

när allt har löst sig,

när jag har kommit på det,

när jag har hjälpt alla mina vänner med deras flyttlådor för sista gången

för nu kommer de aldrig att behöva flytta mer

nu har hela världen ett första handskontrakt,

En dag,

när jag glömt vad som menas med hjärtats oro,

och alla människor kallar sig för optimister,

helt utan ironi,



när vi börjat dricka mera vatten,

för att vi skrattar så jävla mycket att vi alltid blir helt torra i munnen,

och när alla har sökt färdigt

och X och Y efter många års irrande äntligen har förstått att de är menade för varandra

och solen värmer och räcker åt alla

och Karen Lancaume springer in på förfesten,

med ett stort leende och säger

- Det där sista! Gick ni verkligen på det? Haha, men jag skulle ju aldrig!

Haha, jag hoppas att ni inte blev alltför rädda

och när ingenting går längre någonsin fel

- den dagen ska jag leta upp er alla och ta hem er.

Det kan ta lite tid, förlåt,

barnen i familjen kommer kanske ha hunnit att växa upp

och ni kommer kanske att ha blivit äldre och fått nya värderingar.

Men kom ihåg att under tiden ni väntar,

så finns det jag där, jag tänker på er och jag glömmer er aldrig

Aleksandra # 14 - Friday frolic

Julia, or the art of never being invited but always showing up, often with half a dozen guests and a cake. Now you can listen to bébé's hoarse voice on the Swedish radio.

Afterwards you can admire Carolina's chapka.

And later tonight, let's get smashed for a good cause.

Ida #21 "läckraste glidet i stan"

Och det är väl ungefär 5 dagar sen jag lämnade min lägenhet och såg andra människor. Jag har dock varit förvånansvärt fräsch under tiden, anledning - det är så jävla kallt att jag duschar 3 gånger om dagen bara för att hålla mig varm. Sen sover jag med värmefläkten i famnen. När jag öppnade min mail nyss hade jag fått ett mail med rubriken "läckraste glidet i stan" från "Dr Love". Jag raderade utan att läsa. Tog för givet att det inte handlade om mig, trots allt. Jag hade väl tänkt att bara röka vid fest men man är ju inte sämre människa än att man kan ändra sig, nu röker jag konstant istället, orka vara en "mittemellan"-människa.

Spenderade en massa månader på att bli kär i en kille som dumpade mig med ett mail och sen försvann från jordens yta. Det kändes sådär måste jag få säga. Och sen är det drama overload med min kompis här, försöker lägga mig med magen uppåt och bara snälla stryk ett streck över skiten, jag orkar faktiskt inte längre. Önskar mig hem mer än någonsin, lika delar "kom hem" och "håll ut" hörs från Europa när jag pratar om det. Har aldrig varit trött på Mexico förut, nu önskar jag alla tortillas och höga ljud och lustiga klädstilar så långt bort som möjligt (önskat avstånd - jag i Sverige, dom här). Försöker självheala mig själv lite grann och peppar mig då och då hurtigt "om jag gör så här!" och "nu bestämmer jag mig för det här!" och sen får man ett mail och man tänker "ja kul nyheter kanske nu när jag har försökt vända energin!" och i mailet står det bara hur dum jag uppenbarligen är och man ba ".............. nähä inte den här gången heller" (ger upp tanken på att vända energier ungefär nu).

Imorgon ska jag åka till djungeln och försöka ap-krama mig till bättre mående. Jag hoppas. Men det är på intet sätt en magisk känsla, att högljutt hulka och stoltsera med rödflammigt ansikte inför tre mexikanska män från bushen, även om man håller hand med en apa. Been there. Igår betalade jag min elräkning, skyller på värmefläkten men jag betalade 2000 pesos. Lämnade den till tanten som ojade sig. Orkade inte ens le innan jag gick ut från kontoret och suckande halkade på blött gräs.

Eh.... tappade bort mig

Iaf så firade jag mitt mående med att slänga iväg sms och mail hejvilt där jag typ "bekände färg" (läs, skrev typ "du är en idiot!" "du behöver aldrig ringa igen!" "jag har omvärderat vår vänskap" (haha)) jag älskar att vara kvinna och arg. Denna dagen - ett liv.