vi var alla unga, mer eller mindre begåvade och vi var vackra

29/03/2010

JULIA # 46 - Hold on out there



Hold on out there

One day,

when all problems are solved,

when I have come up with the right answer,

when I have helped all my friends to move from one flat to another for the very last time,

cause now no one ever has to move anymore,

cause now everyone has finally found their real homes


One day,

when I have forgotten what is meant by the worry of heart,

and when all people call themselves optimists,

completely without irony,


One day,

when X and Y have, after many years of wandering, finally understood that they are meant to be for each other

when everyone has reached the end of their searchings

and when we drink much more water,

because we laugh so damn hard that our mouths are completely dry,


and the sun is shining and there is enough of it for everyone

and Karen Lancaume runs in at the after party,

with a big smile and says

- That last story! Did you really believe that? Haha, but I would never!


and when nothing, really nothing ever goes wrong


That day I will find you all and take you back to your homes.


It might take some time, I know,

the children in your families might have already grown up by then
and their thoughts and palms might have turned from childish to adult ones,
and you too will perhaps have grown older and gotten new values and directions in your lives.


But please remember that while you are waiting,

that I am there,

and that I’m thinking about you and that I will never forget you



****************************************************************************
En dag,

när allt har löst sig,
när jag har kommit på det,
när jag har hjälpt alla mina vänner med deras flyttlådor för sista gången

för nu kommer de aldrig att behöva flytta mer

nu har hela världen ett första handskontrakt,


En dag,

när jag glömt vad som menas med hjärtats oro,

och alla människor kallar sig för optimister,

helt utan ironi,



när vi börjat dricka mera vatten,

för att vi skrattar så jävla mycket att vi alltid blir helt torra i munnen,

och när alla har sökt färdigt

och X och Y efter många års irrande äntligen har förstått att de är menade för varandra
och solen värmer och räcker åt alla
och Karen Lancaume springer in på förfesten,
med ett stort leende och säger

- Det där sista! Gick ni verkligen på det? Haha, men jag skulle ju aldrig!
Haha, jag hoppas att ni inte blev alltför rädda
och när ingenting går längre någonsin fel

- den dagen ska jag leta upp er alla och ta hem er.

Det kan ta lite tid, förlåt,
barnen i familjen kommer kanske ha hunnit att växa upp

och ni kommer kanske att ha blivit äldre och fått nya värderingar.
Men kom ihåg att under tiden ni väntar,

så finns det jag där, jag tänker på er och jag glömmer er aldrig

3 comments:

  1. julia, i love you.

    ReplyDelete
  2. jättefint skrivet om fluffiga vänner och håriga drömmar

    ReplyDelete
  3. jag älskar den mer och mer för varje gång

    ReplyDelete