vi var alla unga, mer eller mindre begåvade och vi var vackra

16/03/2010

JULIA # 36 - Ariverderchi

Och så blev jag.
Räddad utav livet igen.

Bostadslösheten ger perspektiv på kärlek,
jag går aldrig och sörjer dig längre nu när dagens mål är att hitta någonstans att sova
och varför hånglade jag med den där killen egentligen när jag ville ha hans kompis?
Och det blev väl inte bättre av att jag sa till killen jag gillade
att 'nej men alltså jag är inte alls intresserad av din vän' blink blink
och killen jag gillade sa 'herregud du ser precis ut som mitt ex'
och då var kompisen där och hans jobbiga händer

och min vackre vän, han jag kommit dit med, gick hem själv i ett fyllans töcken med en stulen jacka på ryggen
och en stulen girland virad runt halsen och blindade sig runt den där sjön på liljeholmen

och jag träffade den där fina tjejen igår,
hon som jag har massa vänner gemensamt med och som jag varit nyfiken på hela hösten
och hon var just så fantastisk som jag trodde och vi pratade om att vi skulle gå till mataffären bakom hennes hus och sno en ekologisk frukost
ordet fikonmarmelad nämndes massa gånger

och idag var jag på konstskolans årliga marknad
och tittade på massa fina saker, många idéer jag ville sno,
pepparkakstvålar skulle jag nog klara av att göra
och jag kände igen massa människor från livet jag hade här förr, innan jag gick i exil

och ikväll ska jag springa runt i den minsta av huvudstäder
runt runt i längtan efter en avgrund som håller
och le tills den där andra smilgropen har grävts ut, den som är på väg
och jag ska aldrig bli som han,
min före detta favoritförfattare som nu bara skriver om sitt barn
och barn får man ha, verkligen, jag är för,
men jag är emot att förlora sin förmåga till att skapa

Och ser du ser du
jag har inte skrivet en enda mening om hur jag saknar dig,
ser du ser du,
mitt liv har gått vidare,
titta titta riktigt noga nu,
en gång till,

för det här var min sista dikt till dig.


No comments:

Post a Comment