JULIA -The Y -generation

I got this text published in a magazine made by the French- American School in Paris.

Desirous of everything at the same time.
I say, without the fear to generalize,
- is that the zeitgeist of our generation?

Desirous of everything at the same time.
Because I'm sure it's not only me
being hit, every now and then,
by a feeling
that I want so much,
so much more than this.
I want to make mama happy,
but I need to do things that make mamas unhappy.

I want to create, change, break out, go further
and get drunk on Saturday nights,
and sometimes on Thursdays too
and understand this family heritage of mine.
And celebrate this discovery with a lot of dancing at empty clubs,
and get myself a huge dog with a human face and intelligent eyes
and we'll respect each other mutually.
And much more still.

I want to do everything, met everyone and live everywhere, at least for a little while.

And for every place I get to know, and love and leave
my heart and head fills with stories that I'll never be able to tell my grand children
because these are not stories that should be told by a grandma
and as strangers become lovers and friends
my phone bill just gets bigger
I’m sure that my generation makes more long distance calls then ever before.

And me and my generation wants to live in the future,
the past
and the present
all three in one second
We’re so well documented that not having a camera, iphone, facebook is a statement.
(That’s troublesome for a girl like me who loses a lot )

Desire, realization, documentation.

And of course we realize that our youth won’t last forever,
and of course we know that one day we'll have to pay for all the cigarettes we've smoked, being perfectly aware of the danger
But that's what makes us beautiful, the Y generation.
We know that cigarettes kill and buy another pack of those big red cheap ones.
We've seen all the failed love stories on film but still can’t help falling, breaking and trying again.
We got it all and we want even more.
Desirous of everything at the same time.
That’s us. The Y-generation.


Still, in somewhere between step one and five – it’s exactly the same as it always has been.
My mother told me yesterday that I should chose the music I listen to now with great care, because the music you listens to in your twenties will follow you and become the soundtrack of your life.
And our children too will carry pictures of us as young in their wallets and say
‘look, this is my mum in her twenties, wasn’t she beautiful?’
And they, like us, won’t understand what happened since those photos were taken.

In a way everything remains the same, because
time and patterns are unfamiliar with changes.
And we, just like our parents, will never grow old
We'll just get older
And continue our lives,
always carrying our memories with us, like loaded guns .

So I say this for the last time
without the fear to generalize

Desirous of everything at the same time,
missing nothing,
wanting it all.
Is that the zeitgeist of our generation?
Or just of youth in general?

JULIA # 61 - Parallell 1 av 3

I.

Flygbussen 06:50 från Stockholm till Arlanda, fylld av sömniga själar och trötta gäspningar. En blond flicka med långt långt hår tittar oroligt på klockan. Hon är sen som vanligt. Trött på denna ständiga kamp mot tiden men med ett visst lugn om att hon ändå kommer att hinna.
Helt utan värdighet och stil, men visst, hon kommer att hinna med det där flyget till London.
Hon kommer att hinna, hinna att hitta jobb där, hinna att bli upptäckt som modell,
hinna komma över mannen som lämnat henne, hinna att ta ectasy,
hinna att rädda en vän, hinna få hemlängtan, hinna att lära känna staden,
hinna att irra runt runt på dess gator, hinna att bli förälskad i livet igen.
Det är inte mycket tid kvar tills planet går, men tillräckligt.

Hon kommer att hinna av den enkla anledningen att man inte kommer för sent till sin egen flykt.

Det finns något i universum som kommer att göra att bussen kör en kilometer i timmen fortare, att incheckningen stänger 30 sekunder senare än planerat, att personalen har en bra dag och släpper in eftersläntaren när det är tveksamt om det är berättigat. Inga stora saker, de går obemärkt förbi, universum är diskret.

Änligen framme, 07:50, två minuter tidigare än beräknat, busschaffören måste ha kört lite snabbare än vanligt, fem minuter kvar, hon tar sin väska och springer,
lämnar Sverige bakom sig, lämnar Stockholm och munspelsmannen, föräldrarna och ångesten och Spy Bar, korvstånden med de äckliga ketchupfläckarna, vännerna som lovar att hälsa på och alla miljoner råttor som kommer att fortsätta sina liv som om ingenting har hänt, våren, allt lämnar hon bakom sig och springer i jakt på en avgrund som håller.

Helt omedveten om att om hon bara hade vänt sig om hade hon sett mannen i hennes liv, han som i fyrtiofem minuter suttit bakom henne på bussen och snusat.
Men ingen fara, om de är menade för varandra måste de ju få en chans till.

JULIA # 24 - Sometimes you just have to pee in the sink

Charles Bukowski är mina stora kärlek.

På avstånd så klart, så att akneärren knappt syns och cigarettröken inte pockar. I the Bukowski Tapes berättar han om varför alkohol är överlägset marijuana, varför avgaser är livsnödvändiga, hur man undgår att bli skjuten när en galning siktar med pistol mot en.
Hur det är att komma till en ny stad och den första kvällen är fantastisk och man stannar och väntar på en ny sån kväll och väntar men inget händer.
Allt är skittrist, man väntar otåligt oroligt, måste dra men kan inte.
Huruvida Elisbeth Taylor är vacker eller inte.

Mannen som definierade sex som what you do when you can’t sleep och kärlek som morning fog that lasts a little, then burns off with the first daylight of reality.


Tittas helst på mitt i natten när man har viktiga saker att göra dagen efter

http://www.youtube.com/watch?v=8x_F5e57v24

Aleksandra # 10 - Wanderlust

Livet är allt det där som händer på fullastade flyg och mellanlandningar, pendeltåg och polenbåtar. Hemma stryker vi runt i hallonröda mysbyxor och fleecetröja med företagsreklam, skickar spontancv:n och bider vår tid i väntan på uppbrott.

Ud vil jeg! ud! O, så langt, langt, langt, over de høje fjelde!
her er så knugende, tærende trangt, og mit mod er så ungt og rankt

Så, en dag, kör försenade bussar oss mot avgörande möten. Ett par svaga armar slänger upp handbagaget, onödigt tungt av minnen från svunna tider (vi har ännu inte förstått att där vi ska behöver man inga universitetskompendier).

Ważne są tylko te dni których jeszcze nie znamy.

Sen är det sen natt i väntan på en kebab i Warszawa och vi fattar, blir okuvliga, oövervinnliga. Vi väljer stark sås.

Från och med nu ska vi packa väskan med drömmar ochköra snabbt och hårt åt valfritt väderstreck, se solen skina ovanför molnen och somna in fulla av förväntan, till tankar på hög nivå.

Aleksandra # 6 - NIGHT ON EARTH

These nights would had been forgotten had drunken fools not put them down.


I had forgotten about the light that never goes out (European Commission building).

Walking home, it was a night to forget.

Now I remember that party as the first time we met.

Leaving memories beside, it seems like a most beautiful night to be remembered simply as that.