Ud vil jeg! ud! O, så langt, langt, langt, over de høje fjelde!
her er så knugende, tærende trangt, og mit mod er så ungt og rankt
Så, en dag, kör försenade bussar oss mot avgörande möten. Ett par svaga armar slänger upp handbagaget, onödigt tungt av minnen från svunna tider (vi har ännu inte förstått att där vi ska behöver man inga universitetskompendier).
Ważne są tylko te dni których jeszcze nie znamy.
Sen är det sen natt i väntan på en kebab i Warszawa och vi fattar, blir okuvliga, oövervinnliga. Vi väljer stark sås.
Från och med nu ska vi packa väskan med drömmar ochköra snabbt och hårt åt valfritt väderstreck, se solen skina ovanför molnen och somna in fulla av förväntan, till tankar på hög nivå.
världens bästa inlägg. världens!
ReplyDeletedet är precis därför man reser. för att få den där känslan!
ReplyDeleteah sa fint,vill bort nu.
ReplyDelete