MARIA #7 - ONLY SHADOW

I am coming to certain conclusions, I guess we didn't have the same views at all. I got so tired of hearing your words. the same words, over and over again. I overdosed on them, and the trip wasn't even that good.

when there is something I must do, I find the time for everything else. this is how it should be, except for actually having the time.
I am trying to read journals about disney, it makes me sleepy. it made me almost cut my hair off, starting a new life. I already miss that thrill, maybe I should move north. these people makes me feel old sometimes. I love a couple of them dearly, but not being in a constant k-hole suddenly makes me the outsider.

maybe scottland? I can see myself running on the highlands. looking for monsters and letting the wind blow for once. being so perfectly imperfect. I miss home. I was alone there, I brought my dog to the docks, wandered around. looked at the fishes and the boats. sitting with my back against the tallest building listening to the red house painters in a walkman, pause-rewind-play. I miss texas riot control, his alias. we would get drunk and he would teach me about film and music and who to trust, my first best friend.
he is far away now and I sometimes think I should see him when I go home, but there would be no point. he doesn't have that influense anymore, nor does he want to have it. I still have our teenage conversations printed. his mark left forever on my arm.

Ida # 11 What clowns are we

Precis som Säkert undrar jag nu när jag ska bli fridlyst.

JULIA # 9 Sometimes you have to let your darlings live

Sometimes acting, doing, screaming is the easiest out.

I've always been good with doing, I have no problems making a difficult phone call, taking the chance, getting under that vampire boy's cape on Halloween and kiss him.
CARPE DIEM för helvete!

But, I find it hard hard HARD to abstain. I have many more stories of regretting what I did than what I didn't do. For me, going is easier than staying. I even have problems to fall asleep because the thought of hour long inactivity makes me feel I'm losing something that I won't get back ever. I can give up any idea cause I believe in the others ideas out there, the ones I don't know of yet, the ones I haven't thought of, but soon will.

I don't hold on to anything really anymore because life has taught me that friends will be friends even though there is distance and that Ryanair is really strict with their 15 kg limit for luggage. Letting go is the answer.

Whenever I feel that something is wrong, that a situation is becoming somehow difficult, I want to start all over. A new life with a new frame, preferably in a new country. Hide behind national stereotypes, fill out my void with trying new food, people, languages. Get drunk on foreign alcohol, that has a name I can't pronounce and effects I can't really predict, not yet anyhow.
I see a certain strength in this.
And Karin Boye supports me, saying, screaming, shouting Strike camp, strike camp! The new day shows its light.
Our great adventure has no end in sight.

I justify myself saying that living on the edge is the only way of living, that it's abroad,
somewhere else, that I will get inspiration,
comforting myself with romantic dreams about the unknown and what it has to offer me.
Hey babe! Take a walk on the wild side! It's easy!

But yesterday I decided to stay in Sweden.
Just for a couple of months.
Actually, it was decided for me, an opportunity I had to take, they chose me and I accepted it. Nothing big or overly dramatic maybe, after all, this is my home, no?
But still so different from what I had planned, from my life the last two years.
So here I am, in between flats, in between countries, in between dreams. But this time I'm going to be strong in a different way, staying, facing and letting someone else take the lead.
This spring I'll try to build on an uneasy ground, instead of striving.
This spring I won't kill my darlings,
we'll live happily together side by side, for the next few months.

Ida # 10 Det roligaste är att vara vaken på natten

Jag ligger med näsan tryckt mot en tröja som jag har fått låna av honom, drar febrilt efter luft genom näsan som en blodhund för att hitta hans doft men misslyckas eftersom jag har sovit i tröjan i snart två veckor. Den luktar således bara min egen parfym och … sömn. Skaffade sömntabletter för snart en vecka sen men det verkar som om det var typ, E? Somnar aldrig nu för tiden. Där ljög jag, somnar som en sten typ 3 på eftermiddagen och vaknar med skuldkänslor klockan 8 på kvällen. Och så börjar det om. Funderar på att emigrera från verkliga livet för att slippa försöka förstå L/D-formationer på aminosyrorna jag har jobbat med i ett halvår. Ska vara klar med min uppsats om två veckor. Har typ 90% kvar att skriva. Älskar mig själv ibland. Den här staden: full av korta latinos med o-ironiska mustascher (är dom långa så är dom typ långa som jätten i big fish och ser likadana ut också, plus o-ironisk mustasch), otrevliga korta tjejer med brodyr på jeansfickorna och gubbar med skabb på skalpen. Och en snygg kvinna med felfri hy (jag). Vill flytta till Arktis och bo där med min tama isbjörn ”Kent” och aldrig se människor. Blir lite febrig av att tänka på en reträtt från det sociala livet. Tänker på att jag betalar ganska mycket pengar för den här lägenheten. I lägenheten bor: jag, mina kläder, min teddybjörn, och minst ett spöke. Har allvarligt haft mardrömmar varje natt sen jag kom hit (därav sömntabletterna) plus att det en gång var imma på köksfönstret plus ett handavtryck. Typ barnhand. Det fladdrar skuggor i köket och utanför fönstret ropar en ledsen liten mexikansk fågel på en partner. Mitt internet dör alltså hela tiden. För att ha internet i korta pauser måste jag balansera min dator på knäna. Får minst en gång om dagen fruktansvärda vredesutbrott och vill gnaga köttslamsor från armen på grund av detta. Min landlord ser ut som en blandning av en tomte och en böckling, och när hon ler ser hennes mun ut som valfri gubbe i valfri disneyfilm, nä förresten, precis som Jafar när han har klätt ut sig till gammal gubbe och ska lura snälla Aladdin när han sitter i fängelse. Just det där leendet när allt man ser är gula stumpar som pekar åt alla håll och typ ryker av dålig munhygien – det är min landlord. Plus att ytterdörren inte går att låsa. Så fort jag kramar min nallebjörn blir jag trött precis som en liten unge. Andra saker jag tänker på – hatar att inte få sms på en hel dag, hur länge kan en huvtröja ta på sig att torka i regnig mexikansk bergsmiljö när man inte har en värmefläkt (än), varför är det så tråkigt att laga mat, varför fungerar inte sömntabletterna? Känner att jag har vansinneshår och stora stirriga ögon just nu. Vet precis vem jag skulle önska hit om jag kunde förflytta folk med tanken. Fast det här med att man kan översätta texter på internet numera gör mig paranoid. Hej jag luktar på din tröja, vill ha dig här nu! Mhm glada, kärleksfulla natthälsningar från er favoritbiolog.

Ida # 9 A bit more And than If

In my head - I don’t like confusion and I don’t approve of not knowing what to do. I like to be casual and laugh, talk about nonsense and staying up all night with beautiful and/or weird persons. I am not shy, not anymore, I meet whoever and I don’t mind blind dates, as long as I sit not too far from the door, in case of an “emergency”. I move to new countries and meet new people, I can make myself understood without really knowing the language because I have learnt that smiling is valid currency everywhere, however cheesy that might sound. I never breath as easily as when I am free and on my own. I love walking the streets in the sunrise with a whole night of dancing drinking and smoking too many cigarettes in my body, and buy breakfast at Burger King and go home and watch romantic comedies in French. I do not like to be confused by people. Rarely happens though, which is good. People usually don’t affect me enough to confuse me, I got tired of letting people get to me a while ago and learnt how to not let them get into my head.

But when they do get to me – it is one long dark hour of thinking too much and being shy and and and. And.

MARIA #6 - SEASICK

my new obsession is to roam the streets with my eyes looking for HIM. I guess we are all adrenaline junkies right? I do this constantly, until today my eyes caught a bike crash instead and I forgot all about love and though more about fragility and broken bones. I think the driver was ok, he was in definite pain though and I was in definite vain. looking for a made up love when the life which is real can so easily be taken away.
Tomorrow I am going to a festival that I have dreamed of since many years, I dream that this is where I belong because the bands are all I grew up with. I might be easily mistaken, it might be the opposit. It might be filled with those men that I have met so many times before, who think less of me for not knowing b-sides and labels and production years. all these things which I believe have no meaning when talking about music. We have nowhere to sleep for certain, so it is an adventure which will hopefully end up with us sharing a couch or a floor somewhere. And yes, I do of course hope to run into HIM even here, his eyes haunt me in my sleep. there seams to be so much kindness in him. the kind of guy who makes you feel warm and loved and safe, and I guess that is all I need sometimes, and I also guess it is all a fantasy and that he might not even recognize me. That the time we met, was he looking for love? was he looking for sex? I dont know and I dont want to know because I dont want to move on. staying in this dream state gives me all the adrenaline I need, it helps me to move on from the past and focus on my work and my friends and I like myself more this way. yes maybe I will meet HIM soon. but if he actually is the HE of my dreams I would probably faint.

JULIA # 8 - Life in Paris

In three links.

my mornings
http://www.youtube.com/watch?v=g_dduKiZb6w


my afternoons
http://www.youtube.com/watch?v=S2EbK0NEl5A


my nights
http://www.saywho.fr/people/335/julia-e/

Ida#8 Top 4 romantic moments

1. Somewhere in the Amazonia and it was the middle of the night, with the sounds of the rainforest only sometimes interrupted by the electric generator. Everyone who has been in the rainforest knows that the night is black black black. I am sitting by a table next to a candle with the most beautiful guy I know in front of me and we play staring-at-eachother-games until his nose touches mine and we kiss and it is so fucking beautiful and perfect I want to go out and kick down a tree or hit him or something.
The adrenalin in the stomach was just ridiculous. Like a fucking joke. Anyway, that would be top one on the list.

2. New years eve in Stockholm and I have just met the guy who would be by secret love for a really long time. Every move we make are synchronized and every sentence we say is followed by a “really? I am the same!”. He kiss me and I have my back against a wall and the kisses are just the best and we are out of breath and I am dizzy with happiness and every time we stop he leans forward and says “Abstinence” and kiss me again. We do not move from that wall for 3 hours.
After that we went home and had a weird moment with 2 other naked people in the room. We had sex though. It was fun.

3. Another forest-situation, this time in Mexico. I have finished working with the monkeys and me and G are walking back to the car, which we have parked in the end of the road. As we walk, the howler monkeys start singing behind us and he turns around and says that the rain is coming, and just like in a film the rain comes behind us like a really fast curtain. He ask if I want to see the lake so we walk up a small hill to watch Laguna Catemaco from up top plus with shit weather. As we walk back he is laughing because I laugh at the rain, and he says that I am crazy and I say yes but charming and he turns around and kiss me. I almost fall down from the surprise but sure why not make out with a hot Mexican Crocodile Dundee in the rain on a hill?
Moment of death of “moment”: I say “But you have a wife?”

4. Me and the former apple of my eye are in a park in Stockholm. I was in so fucking in love with him but disguised it behind the old “hey just friends”-attitude. Suddenly it starts raining. Yes, it rains like crazy in the rainforest, but a good Swedish summer-rain is not that far behind. We hide under some trees with other people but it takes about 2 seconds before the trees are no good as shelter anymore. He takes his hoodie and holds it over his head, covering both of us. I have to stand close enough for my breasts to touch his chest and now and then our hips touch as we are trying to balance plus keeping the Swedish distance. I can smell his skin and perfume and it makes me weak in my knees. I just think “I should kiss him, or please kiss me please” all the time. He don’t move. I don’t move. We don’t say anything. And then the rain stops and my heart shatters into at least 10 pieces as we just take off joking about music or cars or something.

I was planning for it to be 5 but the rest of the romantic memories are gone with the wind right now as I am lying in my cold apartment (whats up with living in Mexico and being cold most of the time?) in a jumper that smells of a guy who was kind enough bring it, trying to sleep. Ithink it was the fact that I got so upset about the lack of romance in my life right now, or maybe the anger about not being with any of the above guys right now. Oh well! Later skaterz.

Ida#7 Footprints in cement

As I wake up from yet another little gathering in my apartment, I find myself curled up in between 3 others in my sort-of small bed, Ana, Alan, Paul. It is a nice mix too - mexican and english and french and swedish bodies are recovering from too many beers under too many blankets. Those minutes between sleeping, and getting yourself together - the minutes when you are still not hangovered and still not awake but only lying down breathing slowly between warm sleeping persons, those minutes are fucking perfect. Yeah and then you wake up and want to die.

Things left to do – clean up the beer from the floor, go shopping for some candles or something to get rid of the weird smell of humidity in the apartment, get rid of all the empty bottles and cans. Change lightbulbs and drink tea. Sleep. Time is running out, samma nätter väntar alla.

Shit alltså, saknaden efter likasinnade är inte nådig, men ibland så funkar det ändå ganska bra här. Men inget hade slagit att vara med er ni vet vilka ni är en nyårsnatt i Stockholm just nu. Tänk på mig. Jag älskar er.

JULIA # 7 - Kaninhjärta

Övertygad om att kvällen inte kan vara slut än går jag motvilligt mot nattbussen. Blir stoppad av ett gäng killar som vill dra med mig till en annan klubb, den under pont Alexandre. De lovar att betala inträde och taxi. Jag tvekar. Kvällen är ju inte slut än, jag känner det, någonstans finns en fortsättning Första metron har inte börjat gå än, alltså inte dags att åka hem. Inte än. Men forsättningen består inte av att dansa till techno i för stora rum och hångla med den som ska vara den snygga i gänget, han med skinnjacka.


Nej. Så, riktning nattbuss. Hoppas på att stöta på en vän, en jag redan känner eller först kommer att lära känna. Men det är lördag och det betyder mer skit och mycket mindre pärlor på gatorna. Jag går mot buss N14. Trötthet sprider sig i mina ben. Finns det ingen buss som tar mig närmare än till Denfert Rochereau? Kanske är det skatten som väntar på mig den här natten, att jag upptäcker den perfekta nattbussen, den som släpper av mig precis framfor min port? Dum spiro spero. Letar runt, Chatelet är en svartcirkus med fattiga nattkonstnärer utan publik. Nattbuss, det minst glamorösa sättet att ta sig hem.




Okej, jag ger upp. Går tillbaka till N14, förklarar mig själv bortskämd som kräver sa mycket av lördagsnatten. Hoppar på bussen, kapitulation.



OUVREZ LA PORTE S'IL VOUS PLAIT, öppna dörren!

Han!

Min store Pariskärlek. Passerar förbi, som om det vore något helt normalt, som om detta vore en helt vanlig lördag. Jag hoppas ut, spionerar, gömmer mig, tittar. Det här är en stad med nio miljoner människor, vad är sannolikheten att han och jag är här, nu. tillsammans?
KANINHJÄRTA slår i mig, vansinnigt hårt, slås fram och tillbaka. Hjärtat är en liten svart dvärgvädurs, slår hårt men ömtåligt, jag är rädd att det kommer att ta slut på sig självt.







Han frågar i informationen efter sin nattbuss, jag minns att han sålde sin vespa inte lång tid efter att vi gjorde slut. Vi pratar inte längre, varken nu eller i dagsljus.
Massa historier mellan då vi sågs sista gången i min hall och nu, hans ex som ger mig mördarblickar pa klubbar, jag dejtar hans vänner, vi leker ignoreringslekar. Han är bra på dem, bäst. Slår ner de trötta ögonen, tittar åt sidan och ser mer egyptisk ut än någonsin. Men än har han inte sett mig, än kan han inte ignorera mig.

Och jag vet att jag vill ha honom så mycket för att jag aldrig fick grepp om honom, för att han aldrig lät mig. Men objektiva förklaringar hjälper inte när jag står bakom en busskur och gömmer mig med kaninhjärtat i halsgropen.
Jag tar en genväg och springer till hans hållplats, jag kan nästan allt om Paris nattbussar och nästan allt om honom.

Det som gör ikväll speciellt är att det här är sista gången vi ses. Det jag gör nu är det definitiva slutet på vår historia. Jag lämnar Paris om två dagar, jag åker hem då och lämnar den här historien bakom mig som en historia.
Jag har ett informationsövertag. Om han skulle veta vad jag visste, skulle han göra något då?

Jag står i profil och väntar, frågar två killar framför honom om cigaretter, kan knappt prata för kaninhjärtat slår hela kroppen i obalans.

Nu har han sett mig.




Där står jag mörkhårig och livrädd.
Måste prata med någon.
Ringer Hampus,
Fredrik,
Madeleine,
Ida,
Alex,
Ingen svarar.

Hans buss kommer.

Madeleine svarar, hon skriker PRATA MED HONOM! Du kommer att ångra dig annars, om trettio kommer du att ångra dig!
Han hoppar på bussen.

Madde, det är för sent.
Jag kan inte åka ut i förorten efter honom.
Det är för sent för honom att säga något.
Men jag tittar upp, möter hans sömniga blick.
Tittar bort, innan han gör det.

Jag går tillbaka till min nattbuss igen.
Nej, jag kommer inte att ångra om trettio år.
Jag kan inte ångra att han inte sa nåt.
Jag fick det enda avslutet jag skulle kunna ha fått.

Kvällen är fullbordad.

Jag antar att jag är nöjd.

JULIA # 6 - When the night falls over Europe

It is easy to define people by what they do at night.
The only problem are those who sleep.
But luckily enough,
those are very very few.

Ida #? Fuck you

I am in Mexico again, but in bright contrast to my last time here, I just want to go home every day. Last time, I loved it, I loved the people, I could not even think about boring life in Sweden because all I saw was my life here, with sun and parties and wonderful people popping up in every corner, always happy, always happy. I loved my friends here and how they made me feel – and this time, this time… I don’t know. In Mexico, people really pretend to care about you when if fact they don’t care about nothing but themselves and their own dicks OR vaginas. I feel like doing something radical, like moving to a new town, and I would like to take this opportunity to say “fuck you” to everyone in Mexico, except from lovely Ana, without you I would be on a plane back home already.

M – ditt lilla as, konstigt att jag inte kunde flytta in i ditt hus när det är så här du är (oj vad konstigt att jag sa ”Nej, jag visste inte att du älskar mig. Gör du?”) Fint, tack och hej.
(Not brave enough to write it in english or spanish. Heh.)

Later, Christian Slater

ps. want to marry the guy above, or look-alike.