Min stora Parisförälskade.
Han dumpade mig,
jag var ledsen, jag var kär, jag grät, jag jobbade på det, jag kom över det.
Men en kväll,
månader senare.
Vi fick en andra chans.
Han gav mig en andra chans.
Vi gick hem.
Vi hade sex.
Jag kärleksfullt, han styrd av sina behov.
Han vaknade sent på eftermiddagen dagen därpå.
Mötte min blick.
Han höll om mig.
Ville ha sex igen.
Jag satte mig på sidan av sängen, med armarna runt benen.
Kommer vi att ses igen?
Jag vet inte.
Men om du måste säga.
Nej. Om jag måste säga så är det ett nej.
Gå nu. Gå direkt.
Han reser sig, klär på sig.
Jag rullar en cigg.
Bryter min rökfria vecka.
Röker den i fönstret.
Han står i hallen,
redo att gå.
Han frågar om jag har sett hans glasögon.
Jag skakar på huvudet.
Han letar. Letar på. Blindar runt. Någon ringer.
Jag ser glasögonen.
Jag gömmer dem.
Jag har vunnit lite tid.
Han inte kommer att bli kär i mig de kommande tjugo minuterna.
Men i mitt huvud finns ingen annan lösning.
Jag greppar i de tunnaste av halmstrån.
Han fortsätter leta, jag gör ett soundtrack till hans sökande,
letar fin okänd musik på youtube.
Skrattar lite hysteriskt.
Vår sista stund.
Han pratar om att detta är ett straff,
för att han har behandlat mig illa.
Dålig karma.
Jag ler och säger neeeeej då, så är inte.
Jag skriver allt det här, frågar honom efter en titel.
Qu'est-ce que tu penses de crazy sucidal heart?
Ca fait un peu emo.
Jag kan väl vara emo då.
Tårarna pockar, lika som hans irritation.
Glasögonen ligger på ett säkert ställe.
Han kommer aldrig att hitta dem utan min hjälp.
Jag låtsas att hjälpa till att leta.
Till slut säger han att han måste gå.
Jag tar hans nummer igen, min telefon blev stulen igår.
Jag skriver prydligt ner det på en smutssida i en kopia av Brott och Straff.
Vi reser oss båda.
Går ut i hallen.
Ciao ciao säger jag,
gör peacetecken över ögat,
stänger ytterdörren bara lite för hårt
och känner tårarna komma.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Om han inte var en glasögonorm som vadar blint genom livet och letar efter brillorna skulle jag ge honom spö.
ReplyDeletejag ska ge honom spö när jag kommer till paris nästa gång, glasögonorm eller ej. men alltså. nej. våld löser inget. :(
ReplyDeletejag är idag inne på bloggen för första gången, läser och ämnar aktivera mitt eget bloggande. och det lustiga är att jag för ett par dar sedan skrev en helt sann text om en glasögonorm, men den är kanske lite för lång och lite för sann för att jag ska våga publicera den här. hursomhelst spelar glasögonen en central roll i berättelsen. märkligt.