Aleksandra # 1 - Why do you cry, is there something in your eye?

- Nej, jag har bara inte hunnit supa mig själv medvetslös ännu. Jag har gjort det igen, jag var en hopplös, jävla optimist som gav dig en andra chans och nu vill jag skjuta mig i självförakt. Besvikelsen över att bli besviken igen, jag som bara vill vara god och glad och ta livet med en klackspark istället för blanda vin med vodka och förbanna dagen du föddes på.

Jag skyllde min smärta på kärlek, gav upp min frihet och självrespekt i kärlekens namn och såg inte det omöjliga. Jag jämförde oss med Carrie och Big. Jag led fastän du faktiskt aldrig bad mig om det och fastän kärlek inte kräver sådana uppoffringar, men jag hade sett för många tv-serier. Jag var dum. Mea culpa.

Men det är slut med sånt nu. Det finns begränsningar av vad man kan uppnå med ren viljekraft. Jag har insikstfullt beslutat mig för att inte höra av mig, för jag

a. vill inte vara kär i någon som inte bryr sig om mig.
b. hoppas att du gillar mig tillräckligt för att höra av dig så småningom.

Får inte ligga med varje kille som skriver dikter till min ära. En man som krossar mitt hjärta är inte nödvändigtvis en lovande poet.

Jag kanske borde åka bort. Ovanför molnen skiner alltid solen. Jag kommer inte tillbaka förrän jag vet varför jag grät. Kärleken vill inte att man gråter i dess namn.