28/04/2010
27/04/2010
JULIA # 67 - Bukowski, orginalet
the flesh covers the bone
and they put a mind
in there and
sometimes a soul,
and the women break
vases against the walls
and the men drink too
much
and nobody finds the
one
but keep
looking
crawling in and out
of beds.
flesh covers
the bone and the
flesh searches
for more than
flesh.
there's no chance
at all:
we are all trapped
by a singular
fate.
nobody ever finds
the one.
the city dumps fill
the junkyards fill
the madhouses fill
the hospitals fill
the graveyards fill
nothing else
fills.
and they put a mind
in there and
sometimes a soul,
and the women break
vases against the walls
and the men drink too
much
and nobody finds the
one
but keep
looking
crawling in and out
of beds.
flesh covers
the bone and the
flesh searches
for more than
flesh.
there's no chance
at all:
we are all trapped
by a singular
fate.
nobody ever finds
the one.
the city dumps fill
the junkyards fill
the madhouses fill
the hospitals fill
the graveyards fill
nothing else
fills.
26/04/2010
JULIA # 66 - Taśma zaczęła się kręcic
Älskade Olenka! Snart åker vi tåg till Casablanca istället för tunnelbana till jobbet, snar bor vi där William Burroughs bott
och försvinner utom alla myndigheternas synhåll.
Ja! Jaga oss gärna när vi röker vattenpipa där Ginsberg skrivit och köper tillräckligt med Fatimas händer för en livstid.
En skräck - kanske kanske inser vi där borta att mormors kök inte är det bästa i hela världen? Tveksamt dock, men jag har hört saker.
Just nu är vi bara här, men snart är vi där.
och försvinner utom alla myndigheternas synhåll.
Ja! Jaga oss gärna när vi röker vattenpipa där Ginsberg skrivit och köper tillräckligt med Fatimas händer för en livstid.
En skräck - kanske kanske inser vi där borta att mormors kök inte är det bästa i hela världen? Tveksamt dock, men jag har hört saker.
Just nu är vi bara här, men snart är vi där.
23/04/2010
Aleksandra # 20 - Lebenskunst
Je suis l'origine du monde,A vixen de luxe and your faithful mistress.
Jestem Żonką, Męczennicą i Kochanką.
Jestem tą, którą akurat się bije.
I am the painting you stole from Picasso.
I am the cage that caught the bird.
I am on TV.
Jestem Żonką, Męczennicą i Kochanką.
Jestem tą, którą akurat się bije.
I am the painting you stole from Picasso.
I am the cage that caught the bird.
I am on TV.
21/04/2010
JULIA # 64 - Puuuh
I just witnessed a man i used to love humilate a woman i respect and care about.
she couldn't care less. she has never been a people's pleaser.
it's just that this made me realize where my priorities are. and that feels good.
she couldn't care less. she has never been a people's pleaser.
it's just that this made me realize where my priorities are. and that feels good.
20/04/2010
Ida # 24 Oh-hooo baby!
I like pigs very much. From me to you, pig-facts found at theoatmeal.com
(ok kind of lame with the orgasm-thing but I am out of shape)
JULIA # 63 - Vernissage
Du letar efter galleriet.
Typiskt Stockholm att alltid ha gömda platser, på någon bakgata, utan skylt.
Alla är välkomna men ingen vet hur man hittar dit.
Du letar. GPS:en på mobilen blir din räddning, i kombination med de frusna rökarna som huttrar utanför.
Äntligen inne.
Skylten stor som ett A5-papper.
Stora vita rum.
Högt i tak.
Vitt vin i plastglas.
Utställningen heter Persongalleri.
Du tycker att det är lite krystat med interaktiv konst. Men där står de, konsten, personerna. En människa i varje hörn. Bakom dem ett porträttfoto och en beskrivningen av personen. Tydligen har konstnären gjort ett galleri av sina vänner, av människor hon mött på vägen. Tanken är att personerna omkring en person är en spegling av personen själv, eller nåt sånt.
Lite obekvämt att granska en människa sådär. De av besökarna flesta läser mest texterna. Du försöker att mygla till dig ett glas vin till. Dränka, fukta nervositeten lite. De flesta av konstverken, personerna är exceptionellt snygga, alla på sitt sätt.
Du funderar över logistiken. Hur fick de dit alla samtidigt? Var bor de? Men det är mest ytliga funderingar, för att fylla huvudet.
Det är ett bra vernissage. Det finns mycket vin.
Och så. Nu.
Nu stiger Han in genom dörren.
Ni kramas.
Tar en runda inne i galleriet, ännu ett glas.
Säger ett ord eller två om det ni såg.
Sen går ni ut,
går vidare
och skapar era egna historier.
Typiskt Stockholm att alltid ha gömda platser, på någon bakgata, utan skylt.
Alla är välkomna men ingen vet hur man hittar dit.
Du letar. GPS:en på mobilen blir din räddning, i kombination med de frusna rökarna som huttrar utanför.
Äntligen inne.
Skylten stor som ett A5-papper.
Stora vita rum.
Högt i tak.
Vitt vin i plastglas.
Utställningen heter Persongalleri.
Du tycker att det är lite krystat med interaktiv konst. Men där står de, konsten, personerna. En människa i varje hörn. Bakom dem ett porträttfoto och en beskrivningen av personen. Tydligen har konstnären gjort ett galleri av sina vänner, av människor hon mött på vägen. Tanken är att personerna omkring en person är en spegling av personen själv, eller nåt sånt.
Lite obekvämt att granska en människa sådär. De av besökarna flesta läser mest texterna. Du försöker att mygla till dig ett glas vin till. Dränka, fukta nervositeten lite. De flesta av konstverken, personerna är exceptionellt snygga, alla på sitt sätt.
Du funderar över logistiken. Hur fick de dit alla samtidigt? Var bor de? Men det är mest ytliga funderingar, för att fylla huvudet.
Det är ett bra vernissage. Det finns mycket vin.
Och så. Nu.
Nu stiger Han in genom dörren.
Ni kramas.
Tar en runda inne i galleriet, ännu ett glas.
Säger ett ord eller två om det ni såg.
Sen går ni ut,
går vidare
och skapar era egna historier.
JULIA # 61 - Parallell 1 av 3
I.
Flygbussen 06:50 från Stockholm till Arlanda, fylld av sömniga själar och trötta gäspningar. En blond flicka med långt långt hår tittar oroligt på klockan. Hon är sen som vanligt. Trött på denna ständiga kamp mot tiden men med ett visst lugn om att hon ändå kommer att hinna.
Helt utan värdighet och stil, men visst, hon kommer att hinna med det där flyget till London.
Hon kommer att hinna, hinna att hitta jobb där, hinna att bli upptäckt som modell,
hinna komma över mannen som lämnat henne, hinna att ta ectasy,
hinna att rädda en vän, hinna få hemlängtan, hinna att lära känna staden,
hinna att irra runt runt på dess gator, hinna att bli förälskad i livet igen.
Det är inte mycket tid kvar tills planet går, men tillräckligt.
Hon kommer att hinna av den enkla anledningen att man inte kommer för sent till sin egen flykt.
Det finns något i universum som kommer att göra att bussen kör en kilometer i timmen fortare, att incheckningen stänger 30 sekunder senare än planerat, att personalen har en bra dag och släpper in eftersläntaren när det är tveksamt om det är berättigat. Inga stora saker, de går obemärkt förbi, universum är diskret.
Änligen framme, 07:50, två minuter tidigare än beräknat, busschaffören måste ha kört lite snabbare än vanligt, fem minuter kvar, hon tar sin väska och springer,
lämnar Sverige bakom sig, lämnar Stockholm och munspelsmannen, föräldrarna och ångesten och Spy Bar, korvstånden med de äckliga ketchupfläckarna, vännerna som lovar att hälsa på och alla miljoner råttor som kommer att fortsätta sina liv som om ingenting har hänt, våren, allt lämnar hon bakom sig och springer i jakt på en avgrund som håller.
Helt omedveten om att om hon bara hade vänt sig om hade hon sett mannen i hennes liv, han som i fyrtiofem minuter suttit bakom henne på bussen och snusat.
Men ingen fara, om de är menade för varandra måste de ju få en chans till.
Subscribe to:
Comments (Atom)
Posts
