MEMORY IS A LOADED GUN

turn the page

2011-11-28T23:52:00.003Z

I still remember all of it as if it happened last week, but it was summer then and it will soon be christmas now. it was my last night in paris, we had picked up a friend of theirs who just arrived from belgium. I forget if he was in brussels or antwerp. they were on their 7th joint or so for the day and I didn't inhale more than a fraction, I was too scared of getting the "pot weirdies" as someone once told me it was called, although we weren't smoking pot but hash. we had taken the wrong metro home from the rehearsal studio, it was my fault, we had to walk the long way home but somehow through a miracle there was a small shop right by the metro station that sold beer even though it was after midnight, a rare thing in paris. they were talking about music, I didn't really have much to say, I was sad because I had to go home and because of something he had told me 2 days before. not to get too attached, he didn't look at me in the same way he used to when I first arrived, nor the way he did when he visited me in london a month prior. I was sitting next to him on the sofa. I don't remember what they were talking about. I think one of the others were showing a music video on the computer. always something obscure from the 80's, I do like that kind of music, but I don't have much to say when it comes to discussing it. I reached for another beer, I was wearing a ring that he had given me the day before, he bought it for me at the flea market that I took them too, at porte de montreuil, (julia took me there when I visited her, when was it? 3 years ago? time flies.) A guy that I used to work with always used to open his beer bottles with help of the ring he always wore so I thought I should try it. instead of opening my bottle the beer cap chipped away a tiny piece of my ring, leaving a small hole. horrified I turned to him and said something along the lines of "oh shit! I broke the ring!" I hesitated, then I said in a voice meant only for him "I was going to wear it forever". he looked at me and said " nothing lasts forever" I can't remember if he held my hand. my whole worldd were falling apart when I heard him say those words. on his right arm he had my name carved in with a scalpel, a failed drunken attempt at making home made tattoos. I sometimes wonder if he still has the scar of my name, if that will last forever.

2011-11-18T01:06:00.008Z

Truth will out.

2011-09-16T19:37:00.006+01:00

Is it tonight that changed my life

In England, and I was sure in America, they loved animals

2011-07-21T13:27:00.003+01:00

So, I am walking down the street, my hands sticky from beer and Indian kebab that we consumed on the stairs of the newly renovated and richly ornamented church at St Boniface, if you know what I mean, it was sunny and pleasant and full of people swooshing by, there are always so many people on the streets of the African area in Brussels, there was sound of music from someone learning how to play the ukelele, or cymbalon, when I bumped into long-lost friends, shreds and pieces of previous lives, in other, far-away countries.

Stranger things must have happened though. Have you ever heard the story of Yusuf Islam?

Steven Georgiou, born in Marylebone, London, England),[8] was the third child of a Greek-Cypriot father, Stavros Georgiou (b. 1900),[9] and a Swedish mother, Ingrid Wickman (b. 1915).[10] He has an older sister, Anita, and brother, David.[8] The family lived above Moulin Rouge, the restaurant that his parents operated on the north end of Shaftesbury Avenue, a short walk from Piccadilly Circus in the Soho theatre district of London. All family members worked in the restaurant.[8] His parents divorced when he was about 8 years old, but they continued to maintain the family restaurant and live above it.
Although his father was Greek Orthodox and his mother a Swedish Baptist, Georgiou was sent to a Catholic school, St. Joseph Roman Catholic Primary School in Macklin Street, which was closer to his father's business on Drury Lane.[11] Georgiou developed an interest in piano at a fairly young age, eventually using the family baby grand piano to work out the chords, since no one else there played well enough to teach him. Inspired by the popularity of The Beatles, at age 15 he extended his interest to the guitar,[4] convinced his father to pay £8 for his first instrument, and began playing it and writing songs.[12] He would escape at times from his family responsibilities to the rooftop above their home, and listen to the tunes of the musicals drifting from just around the corner;[8] from Denmark Street, which was then the centre of the British music industry.[4] Later, Stevens has emphasized that the advent of West Side Story in particular affected him, giving him a "different view of life", he said in 2000, on a VH1 Behind the Musicprogramme.[13] With interests in both art and music, he and his mother moved to Gävle, Sweden, where he attended primary school (Solängsskolan). In Gävle he also started developing his drawing skills after being influenced by his uncle Hugo Wickman, a painter.[14]
He attended other local West End schools, where he says he was constantly in trouble, and did poorly in everything but art. He was called "the artist boy" and mentions that "I was beat up, but I was noticed".[15]He went on to take a one-year course of study at Hammersmith School of Art,[16]as he considered a career as a cartoonist. Though he enjoyed art (his later record albums would feature his original artwork on his album covers),[15] he wanted to establish a musical career and began to perform originally under the stage name "Steve Adams" in 1965 while at Hammersmith.[16][17] At that point, his goal was to become a songwriter. Among the musicians who influenced him were Bob Dylan, Nina Simone, blues artists Lead Belly and Muddy Waters,[18] John Lennon, Biff Rose (who played on his first album), Leo Kottke,[15] andPaul Simon.[19] He also wanted to emulate composers who wrote musicals, like Ira Gershwin andLeonard Bernstein. In 1965 he signed a publishing deal with Ardmore & Beechwood and cut several demos, including "The First Cut Is the Deepest".[20]

:D

2011-07-19T09:49:00.002+01:00

- Should we?
- Fuck it, we, re young!

Julia - Eternal synopsis

2011-07-19T09:33:00.006+01:00

You want to get saved by her,
get close to her,
tame her,
own her,
disect her carisma and magic.

And finally learn how to be like her.
But you are ashamed of these egoistic, parasitlike
intentions.
You are intimidated by her being,
and for each centimetre that you get closer to her you become more and more nervous.

Because she is so effortless, so real.
Because she is the opposite of everyone you know.

Time passes.

And you will achieve your goal eventually.
You will get close to her.
The two of you will create stories together.
Millions of stories.

And you will realize that your inner conflict can only be solved by her breakdown.

By you feeling superior, that you have the upper hand.

And that too happens.

But you will, stil and always, respect her too much to tell her that your roles have changed.

And in fact. They have not.

Because even when she will be down at the very bottom
and you will still have still have your position
somewhere in the safe middle

you will still remain the observer
and she the hero of the story.

Korean cafe

2011-07-04T11:28:00.006+01:00

"In Korea, there are many types of cafes with diverse themes. Cafes are not just for drinking coffee and meeting people, but also for fun activities. For example, in a so-called 'Dress cafe', you can wear any dresses you want while you drink coffee or drinks. You can also take pictures. Boys can wear tuxedo in this kind of cafe. For a special celebration, you can go to a dress cafe and dress up like a bride and a groom (with your boyfriend). You can also rent a room in the dress cafe for just you and your boyfriend. In dress cafe you can also wear special clothes like old fashion school uniforms of Korea. There are lots of accessories, so you can match them with your clothes. There is cafe called 'Jail Cafe'. This cafe really looks like jail. You can have drinks in the prison. The clerk in jail cafe dresses up like police. You can also have fun with handcuffs, pistol and so on. In 'Cat or dog cafe', you can enjoy your drinks with cute dogs and cats. There are about 30 kinds of dogs and cats in this cafe. So if you want to see many kinds of dogs and cats, 'Cat and Dog cafe' would be nice to go. You can also bring your dogs or cats to the cafe. There is 'Cave Cafe' also. You can have drinks in cave. The cave is decorated with beautiful lights. Even though the cafe is in the real cave, there are no bats of course. 'Trompe-l'œil cafe' is really funny cafe. Trompe-l'œil is Franch word which means trick. There are lots of funny realistic paintings in this kind of cafe. If you take pictures in front of the paintings, it really looks like you are in that paintings. There are famous painter's paintings like Pablo Ruiz Picasso. In 'Board game cafe', you can play any kind of board game you can imagine. And, 'Hello Kitty Cafe' is a cafe for those who love Hello Kitty. You can enjoy Kitty Cake which looks like Kitty, and cafe latte in a Kitty cup.
[edit]"

Martynka Wawrzyniak

2011-06-30T10:54:00.003+01:00

Chocolate, 2010 from MARTYNKA WAWRZYNIAK on Vimeo.

Lust, desire, performance, endurance, a bad joke on a very boring day, subordination, torture, chocolate.

2011-06-21T14:56:00.001+01:00

... Take most people, they're crazy about cars. They worry if they get a little scratch on them, and they're always talking about how many miles they get to a gallon…I don't even like old cars. I mean they don't even interest me. I'd rather have a goddam horse. A horse is at least human, for God's sake ...

Aleksandra # - My favourite means of motion

2011-05-30T14:52:00.026+01:00

This is not a very important statement in any way, but I love trains. So much classier than riding a wonky city bike home from the club or a third-class seat in a low-cost rienair flight. I never met the love of my life onboard or witnessed a murder on the Midnight Express or anything like that, but I heart the beauty of banal travel details. The odd co-passengers, saints and sinners, newspaper readers, egg eaters, doggies on the way to the sea. The smell of coal when you pass an industrial town (or cabbage near Korsnäs paper factory, welcome home to Gävle). The sound of speed as we accelerate through never-ending meadows and sudden night in the tunnel. The modern dandy listening to sorrowful 80ies ballads a bit too loud and you can only imagine the kind of person broke his heart. Godforsaken idyll where some older ladies get off at a station with rusty signs. Ajaccio-Bastia that felt like a roller coaster, ride interrupted by sheep resting on the rails. Changing trains in the middle of nowhere in Morocco on a star-spangled night. Having the compartment all to ourselves. Or sharing it with an obese Ukrainian who snored through the night so I could enjoy the sunrise on the nighttrain from Ivanofrankivsk to Kyiv. Life in a dining-car - pretty good title for a memoir?

Freeze frames from the film "Pociąg" by Jerzy Kawalerowicz

Julia # - Etcetera

2011-04-15T11:31:00.004+01:00

Tuesday evening, I had a skype date with a close friend I hadn't seen for a while. Now we both had a strong urge to talk. My friend had just met someone. I could tell it was serious. We had earlier both been victims of falling in love with complicated souls that promised understanding and willingness to share problems and turn loneliness into... I don't know... fun! Anyway, these were promises that never got to be fulfilled as they, the objects of our feelings had themselves to be saved first and frankly - neither my friend nor I were very good at saving people; quite the opposite.

So the conversation began. Soon enough, after my fiend had told me all about this fantastic new person and all her assets and great sides (I was half-listening, I had heard these stories before, every love story starts in a similar way) we started to discuss the ideal woman. She was beautiful of course, but that was so obvious it hardly had to be mentioned. And besides, beauty is something so easy manipulated it can't constitute a serious criterion.

I said - my woman is... me. We're interchangeable, always wanting to know more about each other, my ideal woman is memorizing my freckles, she sees solar systems in my birthmarks, and I analyze secret codes in what she mumbles when she talks in her sleep. My ideal woman always wants to be close to me, to be my saviour, although she'll keep telling me I'm the one saving her. My ideal woman is the opposite of loneliness; she's the second half, the very essence of support. My ideal woman is a babushka that carries me inside her, that is encapsulated by me, and I am swallowed by her and I carry her on the inside of my ribs.
- That is ridiculous! my friend interrupts me. I can see in the web cam he has started to prepare his dinner while I was holding my speech. You're not looking for a partner, you're looking for someone to fill the void inside of you, he states and continues: the ideal woman is not someone who solves all your problems. You're looking for some kind of life solution in your woman. Those things should be done through the help of a psychologist! I'm pretty sure that my ideal woman will create even more problems in my life; she'll stir everything around and replace all parameters with chaos.
- So you're not looking for someone to share everything with? I ask.
- Of course I do, he says. But not for an extension of myself. Quite the opposite, I want a lover, travel buddy, cell mate, and best friend. Someone judging my life from the outside, respecting it but offering alternatives through her own behaviour. Someone so independent that it hurts, someone that I will never feel that I own, someone who will always surprise me as she is thinking in different schemes than I, someone screaming at me, fighting with me, teaching me things, learning from me, together we'll reach new levels, combining our strengths, focusing on each others strong sides. But not melting into one person, that sounds ... unhealthy. Scary, terrifying even!
- But that's the point! I reply. You won't find the ideal partner without risking anything! And once you find her - and once she finds you - you will both live with your feelings on the outside. That's the most beautiful thing people can do.

And then just like that, I lost the internet connection. But I'm quite sure the discussion will continue.

Julia # - Paul de Vree

2010-10-01T11:40:00.006+01:00

Originally a poet, then turned into an artist. Avant-garde literary theoretician.

(I would love to be described exactly like that )

Julia # - THIS IS BERLIN

2010-09-28T00:36:00.005+01:00

Late summer of 2010

Aleksandra - Everything I can wish for a summer night in Antwerp

2010-08-22T23:09:00.015+01:00

JULIA -The Y -generation

2010-08-21T13:58:00.005+01:00

I got this text published in a magazine made by the French- American School in Paris.

Desirous of everything at the same time.
I say, without the fear to generalize,
- is that the zeitgeist of our generation?

Desirous of everything at the same time.
Because I'm sure it's not only me
being hit, every now and then,
by a feeling
that I want so much,
so much more than this.
I want to make mama happy,
but I need to do things that make mamas unhappy.

I want to create, change, break out, go further
and get drunk on Saturday nights,
and sometimes on Thursdays too
and understand this family heritage of mine.
And celebrate this discovery with a lot of dancing at empty clubs,
and get myself a huge dog with a human face and intelligent eyes
and we'll respect each other mutually.
And much more still.

I want to do everything, met everyone and live everywhere, at least for a little while.

And for every place I get to know, and love and leave
my heart and head fills with stories that I'll never be able to tell my grand children
because these are not stories that should be told by a grandma
and as strangers become lovers and friends
my phone bill just gets bigger
I’m sure that my generation makes more long distance calls then ever before.

And me and my generation wants to live in the future,
the past
and the present
all three in one second
We’re so well documented that not having a camera, iphone, facebook is a statement.
(That’s troublesome for a girl like me who loses a lot )

Desire, realization, documentation.

And of course we realize that our youth won’t last forever,
and of course we know that one day we'll have to pay for all the cigarettes we've smoked, being perfectly aware of the danger
But that's what makes us beautiful, the Y generation.
We know that cigarettes kill and buy another pack of those big red cheap ones.
We've seen all the failed love stories on film but still can’t help falling, breaking and trying again.
We got it all and we want even more.
Desirous of everything at the same time.
That’s us. The Y-generation.

Still, in somewhere between step one and five – it’s exactly the same as it always has been.
My mother told me yesterday that I should chose the music I listen to now with great care, because the music you listens to in your twenties will follow you and become the soundtrack of your life.
And our children too will carry pictures of us as young in their wallets and say
‘look, this is my mum in her twenties, wasn’t she beautiful?’
And they, like us, won’t understand what happened since those photos were taken.

In a way everything remains the same, because
time and patterns are unfamiliar with changes.
And we, just like our parents, will never grow old
We'll just get older
And continue our lives,
always carrying our memories with us, like loaded guns .

So I say this for the last time
without the fear to generalize

Desirous of everything at the same time,
missing nothing,
wanting it all.
Is that the zeitgeist of our generation?
Or just of youth in general?

Ida # No idea, Don't think twice, it's alright

2010-07-08T19:19:00.003+01:00

Luften är tjock av värme av högsommar av kärlek av sol av att gå barfota av att ligga bredvid en människa som just lärt sig säga jävla av att dricka öl i kvällsolen av att tjuvröka på balkongen av att okynnessova av dig och dig och dig och alla andra av allt.

JULIA # 70

2010-05-03T08:53:00.003+01:00

Hej älsklingar,

ville bara säga att jag i fortsättningen kommer att publicera mina inlägg på svenska på en egen blogg, och de engelska här på memory.

Det känns som att jag är tvungen att göra så för att få en samlad bild av vad jag har skrivit + skapa en visionboard för det fortsatta skrivandet. Den litterära ambitionen växer hela tiden och skroppen skriker efter struktur.
Men annars är allt som vanligt!
Pussar och kramar

Aleksandra # 21 - Let's not go home just yet

2010-04-29T22:39:00.003+01:00

JULIA # 69 - Produced in Palestine and shipped to Norway

2010-04-28T08:57:00.003+01:00

by Malin Lennström-Örtwall

JULIA # 68 - If a girl looks swell, who cares if she is late? Nobody.

2010-04-27T22:51:00.003+01:00

JULIA # 67 - Bukowski, orginalet

2010-04-27T22:28:00.002+01:00

the flesh covers the bone
and they put a mind
in there and
sometimes a soul,

and the women break
vases against the walls
and the men drink too
much
and nobody finds the
one

but keep
looking
crawling in and out
of beds.

flesh covers
the bone and the
flesh searches
for more than
flesh.

there's no chance
at all:
we are all trapped
by a singular
fate.

nobody ever finds
the one.

the city dumps fill
the junkyards fill
the madhouses fill
the hospitals fill
the graveyards fill

nothing else
fills.

JULIA # 66 - Taśma zaczęła się kręcic

2010-04-26T12:06:00.005+01:00

Älskade Olenka! Snart åker vi tåg till Casablanca istället för tunnelbana till jobbet, snar bor vi där William Burroughs bott
och försvinner utom alla myndigheternas synhåll.
Ja! Jaga oss gärna när vi röker vattenpipa där Ginsberg skrivit och köper tillräckligt med Fatimas händer för en livstid.
En skräck - kanske kanske inser vi där borta att mormors kök inte är det bästa i hela världen? Tveksamt dock, men jag har hört saker.

Just nu är vi bara här, men snart är vi där.

Aleksandra # 20 - Lebenskunst

2010-04-23T11:14:00.007+01:00

Je suis l'origine du monde,

A vixen de luxe and your faithful mistress.
Jestem Żonką, Męczennicą i Kochanką.
Jestem tą, którą akurat się bije.
I am the painting you stole from Picasso.
I am the cage that caught the bird.
I am on TV.

JULIA # 64 - Puuuh

2010-04-21T22:33:00.001+01:00

I just witnessed a man i used to love humilate a woman i respect and care about.
she couldn't care less. she has never been a people's pleaser.

it's just that this made me realize where my priorities are. and that feels good.

JULIA # 61 - Places

2010-04-21T14:51:00.005+01:00

Ida # 24 Oh-hooo baby!

2010-04-20T21:09:00.008+01:00

I like pigs very much. From me to you, pig-facts found at theoatmeal.com

(ok kind of lame with the orgasm-thing but I am out of shape)

JULIA # 63 - Vernissage

2010-04-20T17:16:00.002+01:00

Du letar efter galleriet.
Typiskt Stockholm att alltid ha gömda platser, på någon bakgata, utan skylt.
Alla är välkomna men ingen vet hur man hittar dit.
Du letar. GPS:en på mobilen blir din räddning, i kombination med de frusna rökarna som huttrar utanför.

Äntligen inne.
Skylten stor som ett A5-papper.
Stora vita rum.
Högt i tak.
Vitt vin i plastglas.

Utställningen heter Persongalleri.
Du tycker att det är lite krystat med interaktiv konst. Men där står de, konsten, personerna. En människa i varje hörn. Bakom dem ett porträttfoto och en beskrivningen av personen. Tydligen har konstnären gjort ett galleri av sina vänner, av människor hon mött på vägen. Tanken är att personerna omkring en person är en spegling av personen själv, eller nåt sånt.

Lite obekvämt att granska en människa sådär. De av besökarna flesta läser mest texterna. Du försöker att mygla till dig ett glas vin till. Dränka, fukta nervositeten lite. De flesta av konstverken, personerna är exceptionellt snygga, alla på sitt sätt.
Du funderar över logistiken. Hur fick de dit alla samtidigt? Var bor de? Men det är mest ytliga funderingar, för att fylla huvudet.

Det är ett bra vernissage. Det finns mycket vin.

Och så. Nu.
Nu stiger Han in genom dörren.
Ni kramas.
Tar en runda inne i galleriet, ännu ett glas.
Säger ett ord eller två om det ni såg.

Sen går ni ut,
går vidare
och skapar era egna historier.

JULIA # 62 - Party hos mig

2010-04-20T14:35:00.005+01:00

JULIA # 61 - Parallell 1 av 3

2010-04-20T11:24:00.001+01:00

I.

Flygbussen 06:50 från Stockholm till Arlanda, fylld av sömniga själar och trötta gäspningar. En blond flicka med långt långt hår tittar oroligt på klockan. Hon är sen som vanligt. Trött på denna ständiga kamp mot tiden men med ett visst lugn om att hon ändå kommer att hinna.
Helt utan värdighet och stil, men visst, hon kommer att hinna med det där flyget till London.
Hon kommer att hinna, hinna att hitta jobb där, hinna att bli upptäckt som modell,
hinna komma över mannen som lämnat henne, hinna att ta ectasy,
hinna att rädda en vän, hinna få hemlängtan, hinna att lära känna staden,
hinna att irra runt runt på dess gator, hinna att bli förälskad i livet igen.
Det är inte mycket tid kvar tills planet går, men tillräckligt.

Hon kommer att hinna av den enkla anledningen att man inte kommer för sent till sin egen flykt.

Det finns något i universum som kommer att göra att bussen kör en kilometer i timmen fortare, att incheckningen stänger 30 sekunder senare än planerat, att personalen har en bra dag och släpper in eftersläntaren när det är tveksamt om det är berättigat. Inga stora saker, de går obemärkt förbi, universum är diskret.

Änligen framme, 07:50, två minuter tidigare än beräknat, busschaffören måste ha kört lite snabbare än vanligt, fem minuter kvar, hon tar sin väska och springer,
lämnar Sverige bakom sig, lämnar Stockholm och munspelsmannen, föräldrarna och ångesten och Spy Bar, korvstånden med de äckliga ketchupfläckarna, vännerna som lovar att hälsa på och alla miljoner råttor som kommer att fortsätta sina liv som om ingenting har hänt, våren, allt lämnar hon bakom sig och springer i jakt på en avgrund som håller.

Helt omedveten om att om hon bara hade vänt sig om hade hon sett mannen i hennes liv, han som i fyrtiofem minuter suttit bakom henne på bussen och snusat.
Men ingen fara, om de är menade för varandra måste de ju få en chans till.

JULIA # 60 - Parallell 2 av 3

2010-04-20T11:23:00.001+01:00

II.

Han, som suttit bakom henne, var en gång älskad av en kvinna men insåg för sent att kärleken var ömsesidig. Nu är hon för länge sedan långt borta och förlitar sig inte på nån och förälskar sig enbart i städer.

”Vi är framme nu”. Han väcks av busschauffören, rufsar generat till håret, tackar och går av, omedveten om att han aldrig varit vackrare, att alla på bussen har lagt märke till honom och förälskat sig i hans trötta ögon.
Men han känner varken sorg eller lycka, bara trötthet när han går in på terminal fyra och tar fram skylten som det står Henry Hudson på.
Huvudet är tomt.
Reflektioner vid den här tiden på dygnet är krävande och egentligen meningslösa. Han vet att han är lyckligt lottad. Han känner ingen lika intelligent eller snygg som han själv, ingen som har lika lätt för att få vänner eller att göra ett bra intryck.
Det var väl mycket därför han blev påläggskalv på det stora framgångsrika företaget.
Det var därför men även om kompetens är medfött är den riktig. Även om det är gratis så räknas det.

Och han känner ingen skyldighet att släppa den där livsomvälvande romanen han har skrivit, den som kommer att förändra världsmedvetandet för alltid.
För även om hans talang är störst i Sverige har han ingen lust att vara störst, ingen riktig lust med någonting egentligen. Visst kan det vara en effekt av medicinen också, men så kände han redan innan han började ta den. Därför valde han att studera ekonomi och inte gå en skrivarkurs på folkhögskolan, ingen lust att trängas och dela tid med medelmåttor, ingen lust att få beröm av människor han aldrig kommer att beundra, inte slösa det allra vackraste på sådana som aldrig kommer att nå dit själva. Och det vackraste kommer således att dö med honom och det är hans val, ingen kan ta det ifrån honom. Det är hans och ska inte smutsas ner med interpretationer, det vackraste ser man bara från sidan och ibland inte alls och det vackraste i kombination med hans vackra yttre kommer bara att göra honom till en prosaidol, en kulturmaskot. Värdighet och integritet, inte mata själverkännandet.

Det vackraste ser man, i bästa fall, bara från sidan och så ska det förbli.
Detta, en ståndpunkt, ingenting han argumenterar för, inget att reflektera över, han försöker inte att övertyga.
Ödmjukhet inför det som verkligen förtjänar det.

En trött gäspning till.

Nu kommer resenärerna från New York, den han väntat på kommer fram och presenterar sig. En man, lika välklädd som han är ful.

Hello, I'm Henry Hudson. You must be..

That's correct. Nice to meet you, how do you do?

JULIA # 59 - Parallell 3 av 3

2010-04-20T07:40:00.010+01:00

III.

Henry hade växt upp på en farm utanför Chicago och var därmed en av få toppadvokater som förutom att vara mästare på förhandligstekniner även visste skillnaden mellan en schaktmaskin och en kultivator. Han sa ofta att hans föräldrar skulle vända sig i graven om de visste vad han hade lagt ut på sin Mercedes SL 550, sin lägenheter och sina nöjen.
De sista var oftast droger och prostituerade, men aldrig mer än vad som var nödvändigt, bara tillräckligt för att korta ner livet till det uthärdliga (femtiofem år, sen tar jag livet av mig).
Han hittade snabbt på den unge mannen som hade mött upp honom. Han tänkte att att de blir bara yngre och yngre, de som snart ska ta över. Men den här var lite för vacker för finansvärlden, lite för vacker för världen överhuvudtaget. Han får säker ligga mycket.

Ibland trodde kvinnor att Henry var en djup man, att han höll många sanningar inom sig. Att han var mer än bara en snuskgubbe som utnyttjar andra av slentrian. Att sådant på något externt och inte var hans fel utan barndomens, omvärldens förväntningar eller helt enkelt ett missförstånd.
Men det var inte sant. Det som var ytan i Henry var också botten.
Han var ingen man skrev böcker om och det hade han accepterat för länge sedan.

Fast en gång. En gång, när han var på affärsresa i Paris.
Han hade anlänt till det anginva hotell och väntat på att bli upphämtad.
Efter att ha stått där i en timme gick ilskan över och han började ana oråd på riktigt. Han tittade i sin kalender och insåg att han misstagit sig med datum när han hade beställt flygbiljetten. Mötet var först om en vecka, planet hem dagen efter. Det var hans eget fel och han hade inte insett det in i det sista.
Henry hade 100 euro i kontanter, det skulle inte räcka till hotell i en vecka. De opålitliga franska bankomaterna hade svikit honom och hans kreditkort. Även mobilen var anpassad till ett annat system. Och vem skulle han ha ringt? Det hela var ganska pinsamt.
Där stod han i foajen, ensammast i världen i ensamhetens stad.
Han gick ut på Chatelet som kryllade av stressade parisare trötta turister med tunga kameror och en och annan lungt promenerande flanör.
Första gången i Paris.
Det var vackert här.
Han började irra runt, tittade på staden på ett annat sätt än de andra, än vad man brukar när man vare sig är affärsman eller turist.
Tittade med en överlevares ögon, han insåg halvt om halvt allvaret i stituationen. Började planera. Sökte efter lösningar, shoppinglandskapet närmade sig stängningsdags, personalen på den lyxiga gallerian BHV började giva honom till känna, än om med den största diskretionen, att han snart måste gå . Han gick mot Forum des Halles, tänkte att han säkert klarar den första natten utan sömn. Jetlagen skulle hjälpa honom.
En liten man med sovsäck gick ner i metron. Insiktinkten sa åt honom att gå efter. Men nej, så snabbt förvandlas man inte från framgångsrik bolagsjurist till uteliggare. Hellre gå runt hela natten, hellre försöka hitta logi på ett civiliserad sätt.
Han satte sig på en bar som hade utsikt över floden. Köpte ett packet cigaretter och ett glas. Satte sig vid fönstret och tittade ut över Seine.
Det var ju ganska enkelt egentligen.
Ambassaden så klart.
Han satt kvar i baren någon timme, förvånades över sitt eget lugn. Till slut reste han på sig, lämnade tio euro i dricks och gick mot metron.
Det var bara att ta sig till Place de la Concorde hade han fått veta. Gula linjen.
Men väl nere i metron kändes det plötsligt fel. Henry stod framför biljettautomaten men hade hade ingen lust att stoppa in mynten och köpa en biljett. Han kunde ha plankat in, kanske t o m övertalat vakterna att släppa in honom gratis. Herregud, det var ju inte ens särskilt långt att gå.
Men det kändes fel och rätt samtidigt.
Hans ögon började söka övernattningsplatser.

En gång, denna gång, lärde dig Henry allt om Paris. Efter åtta dagar hade han sett kartonghus i skuggan av monumenten, lärt sig att metron stänger två och öppnar sex, iallafall på helgerna, alla Butte Chaumonts gömställen. Mat och sådant löste sig. Det gör alltid det. Till slut bokade han om sin resa hem, ställde in mötet, åkte hem till Chicago. Tog en dusch och bytte kläder.
En gång gjorde han någonting annorlunda.
Men det här ändrade inte något i Henrys liv. Det var bara någonting som hade hänt och som han kom att tänka på ibland. Men utan reflektioner. För det var inget särskilt i det hela, egentligen.

JULIA # 58 - I'm not the girl who misses much

2010-04-15T09:28:00.009+01:00

The people, the photographer, the tan, the altar, the hair cuts, the city, the horrible coffee machine that was always on the brink of explosion, the Pol Remy, the bucket from Tati, the colours, the Le Chateau, the time, the pink lip stick, the night that followed, the heart broken in that way and not in another, the fake wooden floor, the jokes and the thoughts of that day.

It’s not that I prefer that to what I have now – I just want both worlds at once.

JULIA # 57

2010-04-15T09:06:00.003+01:00

JULIA # 55 - What Mia does when Vincent is out dancing

2010-04-12T20:16:00.003+01:00

Stolen from Vincent

MARIA #15 - MOONS

2010-04-10T14:33:00.001+01:00

All the loves you have, however brief or intense or real or fake, will teach you something or bring you something with them.
I would never have moved to Iceland if it wasn't for a love lost. Nor to Prague, I would never have started watching the kinds of films I most love now if it wasn't for desire.
I bet a lot of the books I have been recomended to read were once recomended by someone else who in turn was also recomended to read them by a love of their own.
my last real love tought me to not apologize for everything and to try new things. I still feel the need to undo things, to make myself undrunk by the means of apologies, but I stop myself too in at least 90 % of the cases.

I am trying to write an essay. essays that you have to write is the one thing I have the hardest time to do in the world. Especially now when the sun is shining and everyone is drinking beer in the park. I keep wandering the internet, refreshing the page. waiting for? inspiration? the thing is that forced essays will never bring me any inspiration, only dread. I fall asleep while trying to read the theoretical litterature. I have been biting this pen for two hours now. eating 5 bowls of soup.
maybe after one more bowl I will be able to shit out some well formulated words on a subject i don't care for. just maybe.
or maybe I will take life by the hand and head out the door and join the rest of london in the sunshine.
life is for living right?

Aleksandra #19

2010-04-10T13:36:00.003+01:00

So what are we supposed to do now? I call grandma. It is busy. Should I update my facebook status? Should I put on a black dress? Would they mind a tight one? I dont have any other. I call Julia. We talk, dont know what to say. We start to cry, I suppose that is what you do when you dont know what else to do. I had met with some of these people, some others had been part of my life through conversations and media. How can I pay my respect? Julia: -"I wonder what Kjell Albin Abrahamsson will say".

JULIA # 54 - Bloki

2010-04-09T09:51:00.018+01:00

I love buildings like these. In Polish, they are called bloki. For me a blok represtents a building full of life, behind every door there is a family, with a story and several parallel lives heading in all directions.

My childhood had a bloki-patterned background and I've heard that when the wind blows, the people that live on the very top can feel their appartments moving.

I've also heard that the bloki are not grey because of the pollution, but due to a decision made by the leaders in the communist regime that figured that the colour of a blok would fade away soon enough, thus one could just as well paint them grey from the start.

In recent years, the grey bloki have become childishly colourful. That is nice too.

And I always thought that original bloki was something that was typical for all Polish cities. But when I search for pictures, all the interesting ones are from Gdansk, where I was born. Maybe I could ask Liv for help and we could make a Gdansk City Safari?

One stop that has to be included in a Gdansk city Safari is the 850 meters long 'Falowiec' that has over 6000 occupants. When you pass the building by bus, it takes three bus stops from the beginning to the end.

I think this one too, is full of stories.
Political and dreamy

And then I stumbled upon these sweet pictures. These liebelings are made by a Berlin based street artist, EVOL, who seems to share my love for bloki.

JULIA # 53 - A call from America

2010-04-09T08:01:00.003+01:00

JULIA # 51

2010-04-08T14:00:00.008+01:00

10:38pmJulia
jag vill se ut såhär imorgon
http://photos-f.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs509.snc3/26726_339866096827_666811827_4181242_1410421_n.jpg

10:38pmFredrik
åååhhh superkvinna!!

10:38pmJulia
JAG VET
jag har redan kroppstrumpan

10:39pmFredrik
älskar
vill ha kroppsstrumpa

10:39pmJulia
behöver bara hitta en matrixrock jag kan klippa i
jag har 2 kroppsstrumpor

låna?

ganska äcklig grej att låna

10:39pmFredrik
redan gjort

10:39pmJulia
undrar om jag har tvättat dem efter att jag kom hem m den från marknaden?

tror inte det

10:40pmFredrik
äckligare att låna tamponger

10:40pmJulia
lite

10:40pmFredrik
använda

10:40pmFredrik
men typiskt lixom dig
eller mig med

10:40pmJulia
stor hivrisk

10:40pmFredrik
orka tvätta

10:40pmJulia
men miljövänligt!

10:40pmFredrik
haha men säkert allt är redan uppätet av lössen
hivlöss

10:41pmJulia
alltså så jävla skönt att det där med miljö är så himla hypat,
nu kan man skylla sin bristande hygien på
JA MEN JAG TÄNKER FAKTISKT PÅ KOMMANDE GENERATIONER, OK?

mmmm.
hoppa duschen.
sova längre på morgonen.

Aleksandra # 18 - Garbage fashion

2010-04-07T22:27:00.001+01:00

Because I rather spend my money on abundant dinner parties for dozens of friends and strangers. Because you should not possess anything you cannot bear without. Because all the fond memories, odd stories, legends and lies and random reveries that surround my wardrobe. Because the variety of Montreuil is so much larger than the choice in any designer store where awesome rags were chosen out by someone with better taste than yourself.

JULIA # 50 - Wild fire

2010-04-07T10:26:00.012+01:00

Brush fire, bush fire, some plants are dependent on wild fires for their survival, ignition, forest fire, continues to burn under the ground for several days, grass fire, lightning, hill fire, crawling, crown, jumping, spotting, peat fire, human involvement, vegetation fire, ecological succession, wild land fires occur on every continent except Antarctica.

SO MUCH DRAMA.

JULIA # 49 - Utlandssvenskar 1

2010-04-06T15:08:00.004+01:00

Utlandssvenskar.
Vi ler åt varandra och nickar igenkännande när vi berättar om städerna vi kommer ifrån. Jag har inget gemensamt med dig och bara för att vi är utanför Sverige får du inte tafsa på mig. Gå hem, och titta inte ens på mig igen för då är det inte säkert att du får återse ditt barndoms land. Mitt Dublin, mitt Paris är inte ditt, när vi kommer hem kommer vi bara kunna referera till samma gator och byggnader. Punkt.

Utlandssvenskar!
De enda som förstår mig, mitt språk, mina barndomsminnen! De få av er som är som jag, de som inte vet men vet allt, de som jag skulle ha beundrat tyst i Sverige, men jag nu kommer över till med en flaska Jack och massa smör och sen blir vi vänner, de bästa, de starkaste. Dublinborna ser inte skillnad på oss, vi delar män och tankar och bygger ett samhälle i vår fuktskadade lägenhet, ett efemärt system som aldrig kommer att fungera i en annan tid eller annan plats.
Vid hemkomst förlorar vi kontakten. Men den jag var då och hon du var, de två, vi två, kommer att vara blodssystrar för evigheternas evighet.

När jag bodde i Dublin 2006 skrev jag en bok. Den hette Nordiska dimensioner och var superkass. Jag hittade den i helgen och log åt mig själv. Fast vissa saker tycker jag fortfarande är okej, som det här. Och det är roligt att jag förutsåg att jag skulle bo i Paris en dag. Men flickorna på bilden har alltså inget att göra med texten. De flickorna fanns inte ens 2006, de föddes lite senare än så, på Paris gator. Och var tydligen punkare?

JULIA # 48 - Catcher in the rye

2010-04-05T21:55:00.001+01:00

Igår natt satt jag en timme på chatroulette och reportade snuskiga bilder som kom upp.
Ett försök att rensa internet från alla kukar.

Aleksandra, Julia #2 - Kärlek är det enda som ger oss tröst i väntan på döden

2010-04-05T13:15:00.001+01:00

Glad påskmåndag! Nu när ni ligger där fullproppade med potatis, sill och ägglikör och glädjs åt Jesu återuppståndelse vill jag tipsa om att ni kan se och se om Daniel. Som om det inte skulle räcka, kan ni få veta varför gamla kommunister skriver de bästa deckarromanerna, ni får höra de lärde tvista om kärleksdikter och motsättningen mellan rödvin och politik.

DANIEL SJÖLIN, JAG ÄLSKAR DIG MER ÄN NÅGONSIN. OM DU VILL ATT JAG SKA SPÖA JAN-"KORTA-ARMAR"- GUILLOU, SÄG BARA TILL. JAG ÄLSKAR DIG VERKLIGEN. BARA MIN SYSTERS KÄRLEK TILL DIG KAN MÄTA SIG MED MIN KÄRLEK TILL DIG. I'M WAITING FOR YOU ALWAYS, PRAYING AND HOPING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ♥ D 4-EVER

Mycket nöje!

Groupies

JULIA # 47

2010-04-03T14:25:00.005+01:00

- Älskling?

- Ja?

- Har du också inre, tysta draman?

JULIA # 46 - Hold on out there

2010-03-29T15:02:00.018+01:00

Hold on out there

One day,

when all problems are solved,

when I have come up with the right answer,

when I have helped all my friends to move from one flat to another for the very last time,

cause now no one ever has to move anymore,

cause now everyone has finally found their real homes

One day,

when I have forgotten what is meant by the worry of heart,

and when all people call themselves optimists,

completely without irony,

One day,

when X and Y have, after many years of wandering, finally understood that they are meant to be for each other

when everyone has reached the end of their searchings

and when we drink much more water,

because we laugh so damn hard that our mouths are completely dry,

and the sun is shining and there is enough of it for everyone

and Karen Lancaume runs in at the after party,

with a big smile and says

- That last story! Did you really believe that? Haha, but I would never!

and when nothing, really nothing ever goes wrong

That day I will find you all and take you back to your homes.

It might take some time, I know,

the children in your families might have already grown up by then
and their thoughts and palms might have turned from childish to adult ones,
and you too will perhaps have grown older and gotten new values and directions in your lives.

But please remember that while you are waiting,

that I am there,

and that I’m thinking about you and that I will never forget you

****************************************************************************
En dag,

när allt har löst sig,

när jag har kommit på det,

när jag har hjälpt alla mina vänner med deras flyttlådor för sista gången

för nu kommer de aldrig att behöva flytta mer

nu har hela världen ett första handskontrakt,

En dag,

när jag glömt vad som menas med hjärtats oro,

och alla människor kallar sig för optimister,

helt utan ironi,

när vi börjat dricka mera vatten,

för att vi skrattar så jävla mycket att vi alltid blir helt torra i munnen,

och när alla har sökt färdigt

och X och Y efter många års irrande äntligen har förstått att de är menade för varandra

och solen värmer och räcker åt alla

och Karen Lancaume springer in på förfesten,

med ett stort leende och säger

- Det där sista! Gick ni verkligen på det? Haha, men jag skulle ju aldrig!

Haha, jag hoppas att ni inte blev alltför rädda

och när ingenting går längre någonsin fel

- den dagen ska jag leta upp er alla och ta hem er.

Det kan ta lite tid, förlåt,

barnen i familjen kommer kanske ha hunnit att växa upp

och ni kommer kanske att ha blivit äldre och fått nya värderingar.

Men kom ihåg att under tiden ni väntar,

så finns det jag där, jag tänker på er och jag glömmer er aldrig

Carolina # 12 Carolina and the city, part I

2010-03-28T13:57:00.008+01:00

A day as in Friday I was free to spend some time in idleness. So I wandered about in Stockholm to do some fieldwork in the city where I am aiming to lay my hat. It was as Bill Withers would have called it a "lovely day". Solsken Tobak caught my eye, my interest and my camera-lense with their amazingly non-swedish enterprising development. Not only can you but your newspaper at Solsken Tobak, they also have nice gasoline-lighters, a whole range of different digital scales, cigars from Havanna, and of course, lottery-tickets. This is also the place to go to for replacing batteries in your calculator, your watch and others stuff to. But pray leave your dog at home.

JULIA # 45 - This is the love story of the century

2010-03-27T18:30:00.005Z

JULIA # 44 - The rhythm of the weekend, with its birth, its planned gaieties, and its announced end, followed the rhythm of life and was a substitute

2010-03-26T15:06:00.004Z

Best site ever:

http://isitfriday.biz/

Carolina # 11 Fula flickor kan inte våldtas - reaktivt affektionsskrivande

2010-03-26T11:38:00.004Z

Våldtäkt eller inte våldtäkt? Det är en bevisfråga. I fjol skärptes dessutom kravet på bevisning i och med två friande domar avkunnades eftersom ”ord står mot ord” och det inte är tillräckligt eftersom vi hellre friar än fäller. I ett av fjolårets mål där alltså ”ord stod mot ord” fanns en läkarundersökning som styrkte underbevisning om öm hårbotten och spräckt analöppning. Det fanns också en inspelning av ett samtal till SOS Alarm strax efter händelsen som inte var våldtäkt utspelades. Ändå står ord mot ord. Det tycker jag är märkligt. I vittnesmålet säger den åtalade att han ”frågade om hon skulle följa med på efterfest. För honom betydde efterfest och sex samma sak. Det var uppenbart vad han ville.” Men hon då? Vad ville hon? Oavsett hans inställning till att efterfest och sex är samma sak så får inte utgångspunkten vara att hon därför också ville. Vad är det för föreställning om sex egentligen att det var öm hårbotten och sprucken analöppning som hon tackade ja till genom att följa med på efterfest?

Det skrämmande är att fru Justitias har bakbundna händer snarare än en bindel för ögonen när fråga är om våldtäkt. Domstolens och samhällets respektive föreställningar är del av problemet med att komma till rätta med den straffbelagda gärningen våldtäkt. Jag sluter mig till den skara som påpekar att domstolens egen föreställning om sig själv som objektiv är värt att uppmärksamma och gärna problematisera. Av de senaste dagarnas skeenden har också samhällets snedvridna föreställning om att fula flickor alltid samtycker till sex och aldrig våldtas och snygga killar aldrig kan våldta blottats. Allt detta är en del i bevisföringen utan att det framgår av rättsprotokoll eller lagtext. Det står snarare att läsa mellan rader och känns av i samhällens strukturer. Till och med ett påstående som detta avfärdas lätt med att ”ord står mot ord” om samhällets föreställning utan att få den diskussion det förtjänar.

Vem kommer att skriva historien? "Året var tjugohundratio. Fula flickor kunde inte våldtas eftersom det omdebatterade, rättsliga lilla begreppet samtycke aldrig saknades. Snygga killar kunde inte vara benägna att våldta eftersom de var snygga och uppenbarligen helt enkelt inte behövde begå gärningar av sådant slag."

Inte jag i alla fall. Propagera, reagera, agera! Säg åtminstone INTE OKEJ.

INTE OKEJ

MARIA #15 - WHALES

2010-03-25T20:50:00.003Z

yesterday I ate whale for the first time in my life. I ate it both raw and slightly fried and it was really good, although I felt cruel and although I the day before yesterday said that I would never eat whale. you see when I first moved to iceland in 2005 I lived on the countryside in a place called Hvalfjordur, which means "the whale fjord" and many times I stared across the fjord trying to spot something moving and coming up for air, but I never saw anything. One day I went to a whale slaughter house, its not so much a house but a big ramp filled with huge hooks and bones as big as cars which I where told are whale ribs. I was completely horrified and fascinated at the same time. it was so quiet there, and so much blood had streamed down that ramp into the ocean.

today i watched the fifth element and cried because love conquers all (and destroys all evil) but is hard to find. I think I am allergic to dairy and I just had a four cheese pizza.

JULIA # 43 - Cykeltjuvar

2010-03-25T09:47:00.004Z

Du och jag, en gång var vi cykeltjuvar ihop.
Vi kunde allt om knacklås, bygellås, kodlås och sådana där små inbyggda lås i hjulen. Bandet mellan oss var starkare än den bredaste av metallkedjor och ingen nyckel kunde skilja oss åt. Trodde vi.

Såklart vi trodde, vi var ju unga.

I vårkvällsolen gjorde vi tricks på våra BMX, nedför backar, uppför trottoarer, över parkbänkar. Mellanstadieelever med all tid i världen. Innan lagen om hjälm och innan tanken om friheten av ett körkort, utan reflektion om att cykla var en bra motionsform. Vi cyklade utanför staden, visste den snabbaste vägen till centrum och hur man ändrade stöldgods till oigenkännlighet. Bådas förråd var fyllda med skatter, erövringar och reservdelar. Våra föräldrar frågade oss aldrig vart allt kom ifrån. De hann inte. De var upptagna med skilsmässor och nattskift, med att mata oss och behålla sin integritet.
Cykeltjuvar, du och jag och alla cyklarna. Alla hade namn och stamtavlor, inget maniskt eller nerskrivet, bara i våra huvuden. Jämförelser och utlåning, ibland fick du ha min vackraste på foder. Jag visste att du skulle ta väl hand om den.
En mardröm som återkom, jag fick välja mellan dig eller cyklarna, du var ju cyklarna och cyklarna var du. Det var inget verkligt val, i slutändan skulle jag förlora båda, en tjuv utan cykel eller medbrottsling är bara ensam, tillsammans var vi vackra.
Sådana man skriver böcker om.

Ett decennium senare, tiden går ännu fortare än vad de säger. Jag sitter på min balkong på femte våningen med utsikt över Paris, cykellös. Jag tillägnar dig en tanke.
Hörde något om att du har fått barn med den där hiphoptjejen som gick i min parallellklass, att det inte gick så bra för dig i slutändan, även om vi inte nått slutet än. Det sades något om väpnat rån, det tisslades något om fängelse, jag vet inte om det var sant eller inte men du har nog växt ur att tjäla crecents och monarker. För det var ju länge sen.
Men ändå. Kanske går du förbi ett cykelställ någon gång och slänger ett vant öga på låsen, vilken som går att ta hem. Kanske slänger du en tanke åt mig någon gång.
Fast det tror jag inte, för det var länge väldigt länge sen.

Men när vårsolen lyser så där på kvällen och bryter igenom kylan och jag röker några cigaretter för mycket vid kanalen och det är långt hem vaknar det till i mig igen, barndomens brott, mardrömmens bekräftelse. Cykeltjuven försöker återuppstå och mitt huvud bli ett överfyllt förråd av prydligt uppställda troféer från gatan.
Röda, vita, guldfärgade, med bockstyren och tjejram, kärringsnurror och mountainbikes.

De flesta av dem ligger väl numer i Gavleån.
Kanske längtar de efter att bli stulna från det kalla vattnet att rulla runt på stadens gator? Efter att svischa nedför de brantaste backarna, att parkeraras brevid systercyklar och tassla med varandra när ingen människa ser på. Kanske längtar de efter att skynda till tåg och möten, efter att känna farten mot stålramen,
efter kärleken som vi gav dem
och varandra?

JULIA # 42 - If I were..

2010-03-24T12:17:00.006Z

Om mitt liv var en Lady Gaga musikvideo eller ett SATC-avsnitt skulle jag gå runt i kläder från Jagtvej 199 och 8045, i bakgrunden skulle Babusjkamusik spelas på dagen och Ectoplasm girls på natten. Fotona och de fantastiska milljöerna skulle vara stylade av Clara, konsten på väggarna komma från Ponyhof och vi skulle roa oss på en Charleroi safari.
Sen refererar jag och mina girlssss till Tones blogg och går på en av Ylvas finafester i Paris (som är så underground att de inte ens har en hemsida. Men efter att ha sett mig skulle hela världen googla sönder House of Drama, Love child och Dead muse)
Sen i behind the scenes delen skulle jag ses chilla till Celestial-låten och avsluta med ett "Hej då, nu ska jag gå på en Lite billigare, lite sämre-tillställning".

Cykeldräkt skulle vara längst upp på allas önskelistor

JULIA # 41 - Fina, fina Belgien

2010-03-23T22:44:00.010Z

Jag saknar den råa luften lite

JULIA # 40 - Montreuil

2010-03-22T10:55:00.009Z

Montreuil is the best of the Parisian flea markets.
It's filled with treasures that cost almost no money, but are paid in energy, innovation and persistence.
The Arabic sellers scream ”fouille, fouille, fouille!” dig, dig, dig, and you dig yourself through dresses from mainstream French brands all the way to jump suits, jackets in cashmere from Galerie Lafayette and bodies from Princesse Tam Tam.
Each thing has a history that you will never discover but you can be a part of its future. The prices depend on the day; Saturdays most things cost 3 euros, Sundays 2 euros and Mondays 50 cent. Inversely, it's harder to find things the cheaper it is.
I usually leave the market with at least four bags full of clothes, totally in denial about Ryanair's 15 kg luggage limit.

Montreuil has given me more than just my best outfits.
It also makes me realize how symbolical the prices in normal clothes shops are and how much clothes there are out there. We don't need more clothes to be produced, there are more things in those stands than the Parisian population could wear for several years. It's unecological to buy new things, almost to a point that is immoral.

But also, these clothes teach me something about beauty. As long as one is young and the least in shape, any clothes will make you look good. We don't need expensive dresses, we look beautiful in anything.
And most clothes can be custumized, creativity is worth much more than over priced accessories from a high street shop.

Going home from Montreuil, at closing time. The streets are full of left behind clothes that their former owners didn't think were good enough for selling anymore. Last time I was there with Cam, we found a fur, statement heels and a beautiful shirt.

It's crazy. From a shop, catching someone's attention,
a couple of minutes in the fitting room, calculation of whether it's worth buying or not,
sharing experiences with its owner,
being chosen as one of those things one can be without,
taken to the market, thrown away and found, reborn and ready for a new life with another person.

It's almost like a love story.

Other good markets are place Jeu de balle in Brussels (most of the pictures are from there), Återvinningen in Kungsör and the market at Przymorze in Gdansk.

Carolina# 10 The Interview

2010-03-20T15:54:00.002Z

There were two of them and one of me. One male and one female were sitting on one side of the table at the conferenceroom and I was sitting by the other. Side, that is. By the other side but in the center and I was surprisingly comfortable with being center of the attention. No tension. We had had an excellent ”giving-and-taking-part-in-a-conversation”-conversation during the past twenty minutes and I wondered and still do, if all interviews for job and likewise are as pleasant as this one. But it was as if it was about to end. We had an understanding, there was nothing to add, I had no further questions but it couldn't really end so soon. ”So what do you do when you’re not doing…well…err.. this?”, the male-employee asked me. I didn’t really see it coming and for a split second I wanted to answer that I am just about to discover who killed Laura Palmer. Or that I don't know who John Galt is but I am eager to find out. Or why the meaning of life is 48. Or that I am cultivating my own back-yard, that I always have an eye open for underlying darkness. Or anything like-wise to see if we also had the same cultural preferences and recognition of some magic references. But that would not have been suitable in this situation. So I answered ”Well… a lot of stuff. None of it is visible here.” I made a gesture toward my application. ”I enrich my life with culture and litterature and movies and creative handcraft.” They nodded and I took it as a gesture of approval. It was not a bad answer but they didn’t really see it coming I guess. The female broke the silence: ”That is such a useless question to ask”. I just smiled and the male said ”Yeah... I know. I don’t know why I asked that”. I bet he knows who John Galt is.

JULIA # 39 - Hipp hipp hooray, it's Friday!

2010-03-19T08:14:00.007Z

« Le but de la fête est de nous faire oublier que nous sommes solitaires, misérables et promis à la mort»

(Michel Houellebecq, Rester vivant).

Bon weekend!

Ida #24 En helt vanlig dag

2010-03-19T06:06:00.002Z

Ida #24 Anna Krysmynta och cirkuskvinnan

2010-03-17T22:11:00.004Z

Facebookchat i juni
Anna säger:
du skulle bli cirkuskvinna
lovely!
tatueringar på bröstvårtorna
Ida säger:
ja!
en orm runt halsen och ett ben genom näsan!
Anna säger:
föder barn bara genom att hasa upp långkjolen o krysta
Ida säger:
jag skulle bo i en liten vagn!
haha jaaa!
Anna säger:
på stående fot
Ida säger:
jag skulle ha en hög indianungar
söta men ouppfostrade
Anna säger:
korta men svenska ögon
Ida säger:
jag och mitt circussällskap skulle spela instrument vid öppna eldar hela nätterna under stjärnorna
vi skulle tugga knark-blad, dansa rusigt och vara fattiga men lyckliga
och när ni kommer och hälsar på skulle ni knappt känna igen mig först och när ni åker tillbaka har ni alla en liten tatuering nånstans
Anna säger:
när du sitter där o sjunger för folk i natten känner du plötsligt hur nåt pressar i magen. OJ GRAVID? bara ploppar ut den o ger bort den till en kvinna som ser lite ensam ut.
Ida säger:
hahahaha
jaaa
Anna säger:
dela med sig av allt det fina
Ida säger:
ja!
Anna säger:
är din theme-song
Ida säger:
"ge honom kärlek" skulle jag säga
lägga min hand på kvinnans huvud, välsigna henne och barnet, och vandra bort i natten
Anna säger:
no tears
haha jaa
åh ida
det är du!
Ida säger:
<3

Bästa cirkusfilmen - Freaks

Ida #23 Such a big ass

2010-03-17T21:59:00.005Z

- My first group of friends in Mexico tricked me into thinking that kissing on the mouth (no French kissing though and usually just half lips half cheek) was a way to say goodbye. I am not proud of buying that CHEAP CHEAP trick, but on the other hand I was really uncomfortable just kissing someone on the cheek when saying hi. So like 4 guys in this group of people was like “no but it is just a way for men and women to say that they had a good time together”. Later I went on a date. I kissed the guy on the mouth as a way of saying goodbye. Next time he asked me:
“Why did you kiss me?”
“Eh, that’s the way you do it?”
“No?”
Ok so that is easily one of the things I am MOST ashamed of. I am in fairly civilized Mexico, not some undiscovered island where people say hi by, I dunno, pressing their butts against eachother or somethings. I should have known it was a trick. But I didn’t.

- I am dating this guy and he is great and everything. He is half English so I get tricked into thinking that he is European although he is born and raised here. This leads to small culture-related misunderstandings sometimes. I sent him a photo of me, where you could see basically my face, my hair, and a tiny bit of my underwear-covered butt. OK so I am expecting praise for this supercute photo and the only thing he says is “what a big ass”. For him it was a good thing to say. For me it was horrible to hear. He is all like “yeah but mexicans like big butts and blabla it is a nice comments, oh I love your ass!” I have no idea how to handle “nice comments” like that – sure I have a big butt but no. Just no. Say “curvy” or say “nice figure” but Alan, do not say "you have a big ass" when you get semi-nude photos. Por favor.

behind that leg, a big ass is waiting

JULIA # 39 - Real problems

2010-03-17T18:06:00.006Z

Tonight after work I haven't done anything useful at all.
And it's sad cause I had a date with two good friends and we were going to listen to Enya and make big capes out of black velvet and be happy. But since I don't have money on my phone, and they don't have internet access, we won't get hold of each other.

So instead I've:
*re-smoked all the cigarette butts Clara left
*eaten a big chocolate cake that I made for Johan yesterday
*broken a tooth that I can't afford to get fixed.

But! I'm happy anyway!
Cause at least this text below is not about me

I would like to have a boy like other girls and go out on Saturday nights
but no boy will take me because I was born without a nose - although I am a good dancer and have a nice shape and my father buys me pretty clothes

Me having other problems

JULIA # 38 - I have many sistas, but only one sister

2010-03-17T10:49:00.012Z

Remember that time when we were speaking on the phone, me in Paris, you in Brussels
I was trying an outfit and preparing for a day in the sun
and you said
"Isn't it funny that the only one who cares about you gaining weight is your boyfriends ex-girlfriend?"
I didn't fully understand, so you explained:
"Your boyfriend doesn't see the difference, your friends couldn't care less and grandma will only be happy that you can afford to eat.
It's only your boyfriend's ex who notices and tries to convince herself that she has won, cause you have gained a kg or two."

My sister gives me almost too many reasons to love her.

JULIA # 37

2010-03-16T17:19:00.008Z

I'm a street walking cheetah with a heart of napalm

JULIA # 36 - Ariverderchi

2010-03-16T14:21:00.006Z

Och så blev jag.
Räddad utav livet igen.

Bostadslösheten ger perspektiv på kärlek,
jag går aldrig och sörjer dig längre nu när dagens mål är att hitta någonstans att sova
och varför hånglade jag med den där killen egentligen när jag ville ha hans kompis?
Och det blev väl inte bättre av att jag sa till killen jag gillade
att 'nej men alltså jag är inte alls intresserad av din vän' blink blink
och killen jag gillade sa 'herregud du ser precis ut som mitt ex'
och då var kompisen där och hans jobbiga händer

och min vackre vän, han jag kommit dit med, gick hem själv i ett fyllans töcken med en stulen jacka på ryggen
och en stulen girland virad runt halsen och blindade sig runt den där sjön på liljeholmen

och jag träffade den där fina tjejen igår,
hon som jag har massa vänner gemensamt med och som jag varit nyfiken på hela hösten
och hon var just så fantastisk som jag trodde och vi pratade om att vi skulle gå till mataffären bakom hennes hus och sno en ekologisk frukost
ordet fikonmarmelad nämndes massa gånger

och idag var jag på konstskolans årliga marknad
och tittade på massa fina saker, många idéer jag ville sno,
pepparkakstvålar skulle jag nog klara av att göra
och jag kände igen massa människor från livet jag hade här förr, innan jag gick i exil

och ikväll ska jag springa runt i den minsta av huvudstäder
runt runt i längtan efter en avgrund som håller
och le tills den där andra smilgropen har grävts ut, den som är på väg
och jag ska aldrig bli som han,
min före detta favoritförfattare som nu bara skriver om sitt barn
och barn får man ha, verkligen, jag är för,
men jag är emot att förlora sin förmåga till att skapa

Och ser du ser du
jag har inte skrivet en enda mening om hur jag saknar dig,
ser du ser du,
mitt liv har gått vidare,
titta titta riktigt noga nu,
en gång till,

för det här var min sista dikt till dig.

JULIA # 35 - Saturday night

2010-03-15T22:07:00.011Z

This one evening, when I wasn't in the library nor working nor drinking free wine at a galley nor sleeping nor baking, I was very very happy just hanging around the flat with Johan

Aleksandra # 17 - Paradoks

2010-03-15T11:07:00.003Z

Śpieszmy się kochać, ludzie tak szybko odchodzą. (Hurry to love, people leave so quickly.)

- Father Jan Twardowski

Będziemy kochać się bardzo powoli, delikatnie, żeby zostało jeszcze coś na jutro. (We will love each other slowly, tenderly, so that something will be left for tomorrow.)

- Marcin Świetlicki

Aleksandra # 16 - Un'altra

2010-03-13T18:15:00.020Z

What is it with music that throws you around whether there is space or not, forgetting fatigue and inhibitions, blisters and boyfriends? At three am the band begged us the audience to go home.

Here is one explanation to the power of music, provided by Christian Lindberg, Swedish composer and conductor.

"We were dancing monkeys long before we were talking individuals. The root of language is rythm and once we get the rythm in our blood, a hundred bodies can gather force in one voice and body, build pyramids or march in sync towards death or victory over the enemy. Rythm, dance and music are the basis of all interplay, most beautifully expressed in the large choir or symphony. With its help, we feel the sphere of music and perceive the essence of humanity."

JULIA # 34 - Written in lipstick, my last night in Paris

2010-03-12T13:15:00.011Z

So what's the plan for tomorrow? When do you finish class?
Let's finally pick up my lunch tickets and try the sushi place down my street.

Then let's cry together cause for some reason we seem to have been a bit sad lately.

It's easy since it's not happening.

Baby. You're hyperventilating.
My voice is gone.
I want to discuss last night with you.
You were so pretty.

Back home now.
Sweden is beautiful, but not so cold and people are shorter than I remember.
I must have grown in Paris
I'm sorry for not allowing you to help me with my bags, but it would have been more than I could handle.

We're cool cats. And cool cats are meant to stick to each other.

MARIA #14 - HIT AND HIDE

2010-03-10T22:45:00.003Z

I have faded blue nailpolish on my middle fingers, just to flip people off in a more colourful way.I don't do it much but when its saturday night and I am working and some shitfaced twofaced whatever is trying to get my attention by grabbing or screaming, its a good thing. I started liking chilisauce, and olives. I can never see my floor for all the clothes that cover it, and i excuse myself for it way to often. Someone once told me to stop saying "I am sorry", I guess I am just used to being misunderstood.
the unknown is taking over. its like waves of discomfort and uncertainty, uncertainty can be a good thing, uncertainty keeps me interested and awake. but there is a limit. I need my sleep too, to be in the know.
would be coolers, potatoes, bananas and jazz. hm.

good night for now

JULIA # 33 - And folks like me on the job from 9 to 5

2010-03-10T10:26:00.012Z

It takes me 28 minutes to walk to work and it’s downhill almost all the way.
The way back takes only 19 minutes, despite the fact that I need to climb the whole of Götgatsbacken.

Happy are those who go to work

Happy are those who are on their way back home

Wall paintings, Gdansk, Poland

JULIA # 32 - TURKEY!

2010-03-08T15:04:00.006Z

For some reason there have been loads and loads of people from Turkey on our blog lately. And that makes us very happy!
Viva Istanbul! Viva Turkish food!
(Ever since I was in Alanya ten years ago, I've been dreaming about this amazing meat that was served in a ceramic pot. That was the first time I got full for real I think. )

So, you're all more than welcome to our little space!
But I can't keep myself from asking - what brought you here? It says that you guys were googling 'Julya Aleksandra' and landed on pictures of me and my sister climbing the Eiffel tower with a ladder. But what were you looking for really? And who are 'Julya and Aleksandra'? Pop stars? Tv cooks? Mistresses of the Turkish President? Your contribution to the Eurovison song contest?

Please, I'm really curious now!
If you help me, I'll promise to buy this and wear it at work for one week!

Ida #22 Papi

2010-03-08T04:13:00.002Z

Ja.

JULIA # 30 - Surfing the day away

2010-03-04T12:13:00.012Z

To recommend ones favourite web pages feels very 90's, but so does chatroulette and chatroulette is amazing.

My three favourite web sites for the moment:

Ideas worth spreading
because i like to learn new things, so I can try to impress boys when I'm drunk and fail to seduce them and eat too much the next day and feel bad, but comfort myself saying 'at least I'm smart'.

Prisondate
because eveyone loves a bad boy, and as I'm spending most of my time at my internship or smoking under the kitchen fan, I don't have time for a real relationship

Cuteness overload
because I have a sensitve side too and need to see a dancing elephant baby every once in a while to endure the day.

Dancing Baby Elephant Plays Harmonica | Viral/Other | SPIKE.com

Aleksandra #15 - El hueso de la risa

2010-03-02T19:23:00.008Z

So, on Friday, a friendly thief stole my bag with wallet, phone, the lock, the stock and the barrel. At least he was considerate enough to do the move after 5 am, so we had the time for many feasty hours, dancing, dancing, dancing together and alone, rocking and rolling, shaking our behind, dancing on one leg and to the left, pogo style and nightclub two step. We did not do the hustle.

Anyway. Drunk and happy friends cheered me up and so did the taxi driver and the cleaning lady and Cams baked buns with cardamom, apples and masse-pain because I like (elle, pas) and told me jovial stories of her time at the bakery. Do you know the secret of parmesan? Or the theory of yeast bubbles?

C squashing cardamom pods without a mortar

Then we invited the others to have some buns and drank coffee, smoke cigarettes and read in bed, all in the same big bed. All you need is love.

Now I am trying to make Camilla take an appartment with cuisine non equipée across the street so that Vincent and she gotta come here every evening for dinner.

the secret to fabulous food is fat, sugar and expensive spices

steam from the oignon soup flowing to the dough (C's invention)

buns, piroger, empanadas, rogaliki - beloved child has many names

Carolina# 9 Which way do you chose to get to the metro?

2010-03-01T20:23:00.004Z

It is already first of March and here goes my second chance of getting that metro-travelling-card to a reduced price. Ever since January I’ve been planning on buying it from March. I’m not just saying that. I planned on buying it, I really was. I am an honest person, people act chocked to learn that I don’t already have one. I don’t want to loose this honest aura that makes me look the guards straight in the eyes and in a jedi-mind-trick kind of way make them ask especially not me to see my ticket. I was going to buy it, I really was. Now I’m not so sure anymore.

Creativity is born in doing things differently. It makes the synapses in the brain click in new exiting ways. Or something. I sometimes brush my teeth with my left hand instead of the right and right one. I put a shirt on with front back and try to button it up. I paint eyes on my chin and pretend my face is up-side down. I imagine creativity comes from not having the card.

Off course it’s a bit tricky getting around without it. But when jumping the gate, sometimes wearing high-heels, it gives me a boost of energy. Ridiculous? Maybe, but I tell myself, Baby. There ain’t no mountain high enough, you will always find a way of passing your obstacles.

I was planning on buying the card, I really was. But now I’m not so sure. I’ve been fine without it the past two months. Haven’t I?

MARIA #13 - CONTORT

2010-03-01T14:54:00.005Z

I have been ill pretty much once every two weeks since december when I went home to Sweden over christmas. People always conclude Sweden to be a pretty much frozen country all year long, but truth is I haven't seen a "white christmas" for at least 3 years, and if it has been slightly snowing it has always faded in the days to follow. this year, however, the apocalyptic snowgods of russia (corny I know) went our way with the most freezing weather I have ever experienced. it was very difficult for me to even leave the house as my skin almost instantly goes red and dry as soon as it any kind of minus degrees going on. anyways, I got sick, pretty much the second I landed, and it kept on keeping on until now. yesterday I went to se James Chance and les Contorsions, which was awesome, he looks like an evil character from like snoopy or something (as in a typical 40's style gangster). totally not human, a charicature of himself.

Either way it was a very amazing show, but it was sweaty and messy (someone threw a wineglass at me before the show had even begun) and my illness couldn't really handle that so I retreated to the back after about an hour of crazy dancemoves from James and a hell of a lot of moshing in the audience formed moshpit (yes...) about 5 inches from where i was standing.

in any case, after this I decided I've had enough of this cold from outerspace (or russia or wherever) and I am now resorting to the last know measures I can think of. Chicken soup. thats what people always associate with illness, so i figured it had to be associated with it for a reason. so right now i am boiling various vegetables, onion, garlic, ginger and chicken in a huge pot in my kitchen. it looks a little something like this:

I am also about half my way through todays breakfast, consisting of two bags of kiwis and a family pack of orange juice.

since i have been sick for quite a while now, this is what has been taking over my (formerly known as) food cabinet. oh well. if this doesn't work... i don't know what will...

JULIA # 29 - VIVA ANDREA CREWS!

2010-03-01T10:36:00.016Z

Parisian Fashion
Louis Vitton, Givenchy, Dior, Yves Saint Laurent. All great brands with a long history. They have amazing budgets, hierarchies and well-tried rigid routines.

Parisian Fashion

Andrea Crews. Is much different. And even though many believe that fashion is not art, not even culture but advertising, Andrea Crews crosses the limits. Andrea Crews is a collective run by Maroussia Rebecq. They create. Everything. That you can come to think of.

One incident that one of their interns told me is about Andrea Crews social work. They go out to schools in the Parisian suburbs and have work shops with the kids, encouraging them to express themselves.
One boy redesigned a ‘I <3> London' t-shirt into a ‘I fuck London' one, with loads of drawings on it. Maroussia fell in love with the t-shirt and wanted to have it in a collection. The suburb boy was one step from becoming a designer. However, the teachers didn’t approve of the message conveyed and wanted to send the almost designer to have a talk with the Principal. The other kids protested – it was Maroussia who had drawn attention to the t-shirt, she should be held responsible. And so Maroussia had to go explain the t –shirt to the Principal.
What is special about this story the kid got positive feedback for something he created. It’s a way of showing that creativity is an alternative

Their models are not only beautiful, but first and foremost - alive. They are artists, dancers with personalities that shine through at the catwalk. All rules 90-60-90 cm are left miles behind when the models are stage diving at the end of the show, one after one.

(After the fashion show autumn 09 it was so easy to ask for cigarettes, everyone was just so so so so happy and filled with energy)

The reason for me writing this article is that Andrea Crews might get evicted from their current location. They have occupied the shop where they now run their business. It’s located at Place Pigalle, next to the bar "Dirty Dick" and opposite, according to rumours, Jean Paul Gaultier’s flat.

What Andrea Crews does is not charity and the general rule is rents are made to be paid. But at the end of the day, Pigalle would be a much more sad place without them. Countless artists have gained priceless experience Andrea Crews. They are an alternative way to art and fashion in a city that’s rather known for its conservatism and burdened by its traditions.

The world, Paris and especially Pigalle needs Andrea Crews. So please spread the word and show your support

Here is their facebook group for instance:
http://www.facebook.com/#!/profile.php?id=1192384438&ref=search&sid=666811827.2255837985..1

All the pictures are taken from their website:
http://www.andreacrews.com/

MARIA #12 - PAINS

2010-02-28T15:46:00.003Z

I am trying to get detached from my own life. it's sometimes just too real. we all know that people one day will just give up and die. or even worse suddenly get grasped out of life. I am not sure which is worse.
I know how old I am, I know what I have been through to get where I am today. what is painfull for me is that all those memories and people are just going to vanish.
my grandfather (who is more of a father than my real father) is almost 91 years old. thats really really old. I am making a film based on him, or rather the character looks like him, not so much acts since its sortof postapocalyptic. trying to storyboard it makes me cry, I keep thinking that I might not have time to finish it, him never being able to watch it.
I keep thinking of being a kid too, its almost easter now and my cousins would always come and visit. we would take long walks in the woods and my grandfather would say "there goes the easter bunny!" whenever we saw a hare and all the kids would sigh but it was still, like tradition. so not having taken those walks in almost... 10 years now. it pains me. I miss the woods and running around and my dog and sometimes the small lake would still be frozen, sometimes not. this year it probably will be, but I will never know because my grandfather can't walk that far anymore.

Carolina# 8 Let me paraphrase that

2010-02-27T14:28:00.002Z

I said that you treated me like a book on a shelf. You didn't take me out that often because you knew that you had completed me and that's why I was there. That was the reason I stayed near. How awful that must feel.

Aleksandra # 14 - Friday frolic

2010-02-26T09:17:00.002Z

Julia, or the art of never being invited but always showing up, often with half a dozen guests and a cake. Now you can listen to bébé's hoarse voice on the Swedish radio.

Afterwards you can admire Carolina's chapka.

And later tonight, let's get smashed for a good cause.

JULIA # 28 - Sleep until you're hungry, eat until you're sleepy

2010-02-26T09:15:00.006Z

I went to bed very early (9 p.m) yesterday and woke up very early 6 (am) this morning.

I couldn't go back to sleep so I started to read a book.
It's called New years by Stig Larsson. Yes that's right - Stig, not StiEg.
The two Stigs had a lot of problems with both having the same name, so they played dice to decide who had to change the spelling. StiEg lost.

My Stig is quality. My Stig provides me with good literature.

But this morning was not the right time for some Stig - time.
I had gotten to the part in the book where the protagonist is taken in at a mental hospital. For 40 pages or so he goes on about his fight with his anguish, she won't let him fall into sleep.

This whole day I've only seen dark blue creatures of female sex in my office.It's slightly disturbing.

Thus, advice: instead of reading in case of insomna, prepare yourself a good breakfast.
Life wisdom.

these guys are outside my office window. they scare me a bit.

Aleksandra #13 - Rain

2010-02-25T18:35:00.005Z

She is coming today, Camulen, with high hopes and a bicycle bag crammed with excess luggage. To be joined by Vincent in the next days, by fortune's whim.

Less by coincidence and more as a consequence of the harmonogramme for internship programmes at the European institutions, they come as I will have spent two years in Brussels.

Welcome to the city of rain, sex and powers as laid down by the Lisbon Treaty.

Enjoy the singing metro, six weeks of summer, the streets full of trash and, sometimes, confetti, which sticks to your soles and gets into your house and even Danuta, the cleaning lady, knows how to get rid of it (I don't mind). Spend Sundays in St Gilles, remember their taste of Moroccan crêpes and sound of brass

Meet people that confirm your worst prejudice, sneaky little fuckers that won't leave when so many of your loved ones do. And those that make you change your mind, and those that make your heart beat faster.

Listen to the rain drops as they hit the window.

Aleksandra # 12 - Gung-hoed, in love and trigger-happy

2010-02-25T12:28:00.007Z

sweet Bonnie and cute Clyde

Conclusion: Everybody wants love and a gun.

JULIA # 27 - Inspiration x 3

2010-02-24T23:05:00.003Z

1. I want so much,

so much more than this.

I want to make mama happy,

but I need to do things that make mamas unhappy.

I want to create, change, go further and get drunk on Saturday nights,

and sometimes on Thursdays too

and understand this family heritage of mine

and dance at empty clubs with Vincent,

and get a huge dog with a human face and intelligent eyes

and we'll respect each other mutually.

And much more still.

Now I'm on a train, heading to Paris,

and it's the only town I know,and it's full of crackheads and dirt and parasites and

failed love stories and personal hardship.

And that's what makes it funny.

I'm getting closer.

2. Jag vill så mycket mer än jag förmår, mer än mina handleder orkar bära, mer än jag har energi till.
Mer än vad jag vill egentligen.
Jag
jag
jag
vill
vill
vill.

Jag vill göra de vackraste väggplanscherna, att mina souvenirlådor fylls med magi, de grönaste av öar för alla mina vänner, de intelligentaste av diskussioner och de galnaste av fyllor, de djupaste av nysningar, de vardagligaste av söndagseftermiddagar, de vassaste av knivar.

Jag vill brinna likt Strindberg älskling, med en eld större än Sverige, skriva och beröra, göra fel, stamma och fumla, uppleva och kvarleva, förändra världssamvetet för alltid.
Inte gå skrivarkurs på folkhögskolan.

3. Johan's inspiration board

JULIA # 26 - Always keeping my mind set and my eyes open

2010-02-24T14:41:00.008Z

JULIA # 25 - COLD

2010-02-24T10:18:00.014Z

Once when I was out fumbling and dancing and tying people's shoe laces without them noticing, I somehow lost my jacket. From being drunk and happy and invincible I got filled up with angst.

It was in Sweden in the winter.

It was -25 degrees. If I went out, I got cold on the inside of my cheeks.

There was a fair risk of me dying or getting severe medical problems if I had to walk home in only the dress I was wearing.

Then later my jacket was found, I hugged someone who I thought had contributed to saving my life and we went home. Took a cigarette on the way, as people do when they are young wild and have stolen too many beers.
Our cigarettes kept burning out from the cold and we had to relight them 5 times a cig.

Do you know how it feels when it's so cold that when you breathe the snot in your nose freezes with each breath? Or that when you've been to the shop to buy milk, it might have frozen by the time you've gotten home? Or that you can't use disposable cameras for five months a year because it's too dark in your country?

After living most of my life in Sweden, I can't still understand that people chose to live and chose to stay here in the winter.
It's not made for civilisation, it's working against logic.

Which makes it all very human.

Welcome up North.
Make sure to bring your long johns.

a frozen amusement park

Kungsör's own white house

Carolina #7 Favoritpalindrom

2010-02-21T19:01:00.003Z

En gång var jag på festival och tittade på The Ark.

Det var mörkt för det var kväll. Det var en stor scen,

Pampas tror jag och jag var ensam. Framför mig härjade

ett gäng fulla ungdomar. Jag var också ungdom och jag var

också full men jag var inte härjande i gäng. De var ett glatt

gäng som stal min uppmärksamhet från Ola Salo. Till sist

okynneslyssnade jag på musiken och ställde in frekvensen
och koncentrationen på deras grupprop. De skrek:

Ola Salo!

Ooooola Saaaaaloooo!

Vårt favoritpalindrom!

Sen dess har det varit en standardfras som jag ibland slänger ur mig.

Nästan på ett tvångstanke-mässigt tourettes-aktigt sätt säger jag:

"Ola Salo du är mitt favoritpalindrom." Men jag ljuger när jag säger det.
Ola Salo är inte mitt favoritpalindrom.

Dromedaren Al planerade mord.

Ida #21 "läckraste glidet i stan"

2010-02-18T23:20:00.005Z

Och det är väl ungefär 5 dagar sen jag lämnade min lägenhet och såg andra människor. Jag har dock varit förvånansvärt fräsch under tiden, anledning - det är så jävla kallt att jag duschar 3 gånger om dagen bara för att hålla mig varm. Sen sover jag med värmefläkten i famnen. När jag öppnade min mail nyss hade jag fått ett mail med rubriken "läckraste glidet i stan" från "Dr Love". Jag raderade utan att läsa. Tog för givet att det inte handlade om mig, trots allt. Jag hade väl tänkt att bara röka vid fest men man är ju inte sämre människa än att man kan ändra sig, nu röker jag konstant istället, orka vara en "mittemellan"-människa.

Spenderade en massa månader på att bli kär i en kille som dumpade mig med ett mail och sen försvann från jordens yta. Det kändes sådär måste jag få säga. Och sen är det drama overload med min kompis här, försöker lägga mig med magen uppåt och bara snälla stryk ett streck över skiten, jag orkar faktiskt inte längre. Önskar mig hem mer än någonsin, lika delar "kom hem" och "håll ut" hörs från Europa när jag pratar om det. Har aldrig varit trött på Mexico förut, nu önskar jag alla tortillas och höga ljud och lustiga klädstilar så långt bort som möjligt (önskat avstånd - jag i Sverige, dom här). Försöker självheala mig själv lite grann och peppar mig då och då hurtigt "om jag gör så här!" och "nu bestämmer jag mig för det här!" och sen får man ett mail och man tänker "ja kul nyheter kanske nu när jag har försökt vända energin!" och i mailet står det bara hur dum jag uppenbarligen är och man ba ".............. nähä inte den här gången heller" (ger upp tanken på att vända energier ungefär nu).

Imorgon ska jag åka till djungeln och försöka ap-krama mig till bättre mående. Jag hoppas. Men det är på intet sätt en magisk känsla, att högljutt hulka och stoltsera med rödflammigt ansikte inför tre mexikanska män från bushen, även om man håller hand med en apa. Been there. Igår betalade jag min elräkning, skyller på värmefläkten men jag betalade 2000 pesos. Lämnade den till tanten som ojade sig. Orkade inte ens le innan jag gick ut från kontoret och suckande halkade på blött gräs.

Eh.... tappade bort mig

Iaf så firade jag mitt mående med att slänga iväg sms och mail hejvilt där jag typ "bekände färg" (läs, skrev typ "du är en idiot!" "du behöver aldrig ringa igen!" "jag har omvärderat vår vänskap" (haha)) jag älskar att vara kvinna och arg. Denna dagen - ett liv.

JULIA # 24 - Sometimes you just have to pee in the sink

2010-02-16T12:17:00.006Z

Charles Bukowski är mina stora kärlek.

På avstånd så klart, så att akneärren knappt syns och cigarettröken inte pockar. I the Bukowski Tapes berättar han om varför alkohol är överlägset marijuana, varför avgaser är livsnödvändiga, hur man undgår att bli skjuten när en galning siktar med pistol mot en.
Hur det är att komma till en ny stad och den första kvällen är fantastisk och man stannar och väntar på en ny sån kväll och väntar men inget händer.
Allt är skittrist, man väntar otåligt oroligt, måste dra men kan inte.
Huruvida Elisbeth Taylor är vacker eller inte.

Mannen som definierade sex som what you do when you can’t sleep och kärlek som morning fog that lasts a little, then burns off with the first daylight of reality.

Tittas helst på mitt i natten när man har viktiga saker att göra dagen efter

http://www.youtube.com/watch?v=8x_F5e57v24

Ida #20 Everytime and everywhere

2010-02-16T07:39:00.003Z

I wish I was better at lying. Instead of puking out all my feelings. It is as if they refuse to stay inside the body.

Aleksandra # 10 - Wanderlust

2010-02-15T19:24:00.005Z

Livet är allt det där som händer på fullastade flyg och mellanlandningar, pendeltåg och polenbåtar. Hemma stryker vi runt i hallonröda mysbyxor och fleecetröja med företagsreklam, skickar spontancv:n och bider vår tid i väntan på uppbrott.

Ud vil jeg! ud! O, så langt, langt, langt, over de høje fjelde!
her er så knugende, tærende trangt, og mit mod er så ungt og rankt

Så, en dag, kör försenade bussar oss mot avgörande möten. Ett par svaga armar slänger upp handbagaget, onödigt tungt av minnen från svunna tider (vi har ännu inte förstått att där vi ska behöver man inga universitetskompendier).

Ważne są tylko te dni których jeszcze nie znamy.

Sen är det sen natt i väntan på en kebab i Warszawa och vi fattar, blir okuvliga, oövervinnliga. Vi väljer stark sås.

Från och med nu ska vi packa väskan med drömmar ochköra snabbt och hårt åt valfritt väderstreck, se solen skina ovanför molnen och somna in fulla av förväntan, till tankar på hög nivå.

Carolina# 6 Siempre andamos con urgencia

2010-02-14T22:09:00.004Z

Wallpainting, Brooklyn

Haces mucho, suenas poco.

Siempre andamos con urgencia.

Ida #19 Alleycat

2010-02-13T06:36:00.005Z

Jag skriver till slut om dig på riktigt, för mitt hjärta dunkar och jag röker så hårt att jag hostar och får rök i ögonen som tåras. Att höra att något ska avslutas är så mycket värre när man har på sig dom sista innan tvätten riktigt fula trosorna, det känns på något sätt som om man förtjänade det då, eftersom man inte ens har snygga underkläder på sig. Jag såg ditt leende som får dina ögon att lysa första gången vi möttes och jag har sett det sen dess, jag vet hur du luktar vid den tunna huden vid nyckelbenen, lite parfym och lite hud och värme. Jag vet hur det känns att kyssa dig och att hålla dig i handen, jag vet att du har nästan osynliga fräknar på kinderna och jag vet hur din accent gör tjocka gutturala O där min gör ett O öppet. Jag vet allt det här men jag vill veta mer, vad lekte du när du var liten och vad är din bästa replik från monty python, oj, förlåt, du har inte sett det, det visste jag ju. Men vad är din favoritglass och vad var du bäst på i skolan, tror du på ufon och vilken svartvit film är din bästa? Min telefon piper inte nu och jag läser inte längre dina klumpigt formulerade försök till svenska, och jag fnissar inte till på natten när du skickar alldeles för sena sms som jag vaknar av, nu sover jag ända till morgonen och tittar på en telefon som bara visar bakgrundsdisplayen utan ett inkommet meddelande. Mitt hjärta gråter och det regnar över staden, precis som Söderberg sa, precis som det är i alla filmer och alla böcker spelar vädret med i min sinnesstämning, det regnar som syndafloden eller är grått och disigt som i en skräckfilm på en hed. Jag vill öppna dörren och lägga mig i dina armar och höra dig prata nervöst när jag sitter på dig och kysser dig på halsen, jag vill höra dig säga att du älskar mina ögon och höra dig skratta åt mina dumma kommentarer om livet. Jag försökte formulera mig i ett mail nyss, jag vet inte om det gick så bra, men jag försökte. Jag försökte säga att jag vill, fan också, jag vill ju faktiskt, och varför skulle det inte vara en bra tid nu, när är en bra tid då. När är tiden någonsin bra. Är det bättre att inte? Är det lättare, ja, eller nej, eller ja, men hjärtat dör en smula hur man än gör, om man släpper det eller om man håller det. Nu mer än förut önskar jag annat, mitt inre skriker förändring, ska jag klippa håret, bli brunett, gå ner sju kilo, flytta bort igen? Hur länge ska man fly och när slutar det att fungera, när blir saknaden efter alla situationer man flytt från övermäktig den berusande glädjen i att vara ny? Mina fötter är iskalla och alla cigaretter är slut men hjärtat dunkar fortfarande, skräckslaget över att vara här. Jag skrev om dig på riktigt och är det över så är det också för sista gången. Puss och te quiero.

Carolina #5 Put oneself out there

2010-02-12T09:21:00.004Z

So, the story goes that Dee Dee Ramone was hustling down 53rd and 3rd to pay for his heroin habit.

53^rd and 3^rd standing on the street.

53^rd and 3^rd I’m trying to turn a trick

53^rd and 3^rd, you’re the one the never pick

53^rd and 3^rd, don’t it make you feel sick?

What the lyric is about has been up for discussion at several times. Some people stress that Dee Dee wasn’t really hustling because no one ever was willing to pay any money to have him. In other words, he made an effort and tried to make anyone pay for his sexual performance. He put himself out there for prostitution but he was never picked.

Then I took out my razorblade

Then I did what God forbade

Now the cops are after me

But I proved I’m no sissy

Then one time, some older man actually picked him and he couldn't go through with it. He was not man enough, he was no sissy. So he just robbed the guy. That is what some people say. Others say that he actually killed that guy.

53^rd and 3^rd,53^rd and 3^rd

DeeDee died from an overdose in 2002. Today 53^rd and 3^rd is no longer a bellybutton for male prostitution. But boy, it is a good story told in a good tune. Have an adventurous week-end.

JULIA # 24 - Drugs and dancing

2010-02-12T08:55:00.002Z

For tonight's predrinks

Ida #18 You and me and everyone we know

2010-02-12T02:32:00.004Z

I stayed in bed too long, made some decisions, acted on them, talked to a friend in Sweden. I cleaned my apartment and washed some clothes, I stared at myself in the mirror, today I was not ugly, not pretty either. I thought about working on my article, then “I can do that tomorrow”. I looked out through the window, the weather was grey, now it is black outside and very windy. I listened to Skynda att älska and cried a little bit. I refused to eat gorditas, chilaquiles, whatever I always eat at home, I refused to eat something mexican, I felt so lonely, I missed my mum, did not want Mexico anymore, so instead I made the pastasauce my brother always makes. I cried the whole time eating it. I wanted to go home so much. And now it is night and I want to call him and say hey baby come here and watch films with me, stay in the bed with me because I need another person close to me now, need to cry more but this time with someones arms around me, but I will not call him, I will not. It is supposed to be easy. It is not supposed to be hard. So enough now. Enough.

Ida #17 Our passionplay has now, at last, begun

2010-02-11T08:05:00.005Z

One love never dies.

Why oh why do you have to be just a story?

I first discovered him when I was 10 years old and read the book. And the 15 year old love story is still as beautiful as when it started. My big love - a deformed genious/killer with the voice of an angel. And he only exists in books and in musicals by Andrew Lloyd Webber. Life is never fair, but then again, a dreamed paradise is a paradise, too.

JULIA # 23 - Lugn hjärtdjur, lugn

2010-02-10T14:04:00.005Z

Ibland saknar jag Paris så att jag håller på att dö.
Jag har ganska svårt att vältra mig i min längtan, att sakna något har alltid varit en del av mitt liv, man kan inte få utan att lämna. Det är okej. Det går att hålla balansen.
Men Paris alltså. Det är farligt med städer alla har en åsikt om. Det är farligt med städer som äter utländska drömmare.
Jag smulas sönder lite när jag tänker på våren i Paris.
För ett år sen hade jag precis flyttat in i min fina, fantastiska, slitna, underbara lägenhet i Reuilly Diderot. Jag hade köpt min kamera, påbörjat en långdragen kärlekshistoria, jag satt ofta och solade på en utav de fem balkongerna i lägenheten. Det fanns trådlöst Internet och jag vara nära stan. Jag ignorerade elräkningen och hade det varmt hemma, gick barfota på trägolvet. Runt, runt i tolfte, vid socialbostäderna. I jeansjacka och halvfrusna fingrar och kort vitt hår. Jag hade lärt mig ett ge dödsblicken åt dem som förtjänade det så jag var säker och sprang till Dugommier varje morgon och drack väldigt många allonges och skrapade ihop 85 centimes till en baguette. Och prutade på cigaretter, alla kommer väl ihåg mina Reinholds som jag rökte ett tag? Så himla konstiga paket.

Jag lyssnade ofta på en sång, av någon som hette Collet (?) och texten gick lite så här ”you walk around, thought you were beautiful, but it’s just the way they stare” och lite senare ”walk around know you are beautiful, aimless analysis”. Någon som känner till den?

Men jag vill inte leva i våren 2009. Det är inte nu. Mina händer fryser på ett nytt sätt nu. Jag bakar efter nya recept, röker andra cigaretter. Nu har jag flyttat in i Skrapan, femton våningar upp, utsikt söderut, mot Paris men också mot Skåne, Köpenhamn, Marocko. Utsikt mot drömsidan. Det kommer att bli annorlunda, men det kommer att bli bra.

Man får inte förlora sig själv i saknad. Men inte klippa banden heller, vänner är vänner är vänner är det viktigaste man någonsin kommer att ha. Jag saknar Vincent och Ida och att andas rå romantisk luft med Camilla, fyfan vad bra livet var ett tag där. Och att röka hemrullade cigaretter på trappan framför Sacre Coeur mitt i natten med Marie. Men om jag släpper mig själv lös kommer även de fina stunderna i Bryssel upp, när vi, tio personer och en hund, åkte i den stora Vanen till stranden och lyssnade på Bob Dylan och det pyste rök ur alla bilens tusen hål och springor och det regnade, men vi gjorde det till en grej och låtsades om att det var skinande sol. Eller Dublin, alla nätter på Temple Bar, där vi gjorde turiststället till vår stambar och jag lärde mig att stjäla ölslattar. Jag saknar, känner, vrids.
Men vad hjälper dessa minnen?
Riktningen är tagen, jag kan åka tillbaka, helt fri att fortsätta åt vilket håll jag än vill.

Jag har sagt det många gånger – jag tror inte att jag kommer att bo i samma stad som alla mina vänner de närmaste tio åren, vi är inte sådana människor. Vi har ett mentalt utbyte för att vi är för rotlösa att stagnera och stanna. På gott och ont. Men så är det. Så fort man har lämnat sitt hem en enda gång så får man inte ett nytt, man lämnar spår och celler och tankar och minnen hos andra människor och platser lite överallt. Det är så.

Det är bara det att när vårsolen lyser kallt-varmt-kallt och jag ser bilder från Paris där Maja har på sig nätstrumpbyxor och är sjukt vacker - ja då bubblar det lite.

Carolina #4 Why, oh why

2010-02-09T15:15:00.002Z

Why oh why do I so badly need

a spring of joy in my autumn?

A spring of joy is indeed

the best way not to be forgotten

JULIA # 22 - Jag vill MER älskling, inte mindre

2010-02-09T12:36:00.015Z

Instruktioner:

"Mina kreativaste av vänner, hjälp mig att fylla följande mening med lite ord

jag vill ______ _____, älskling, inte _________"

Dominika Szalankiewicz
18 décembre à 10:59

Jag vill inte älska, älskling, inte idag

jag vill ha dig, älskling, inte gynning

Ashik Zaman
18 décembre à 12:01

jag vill dansa tango, älskling, inte vals.

Jag vill bara ligga, älskling, inte småprata.
Ida Engström
18 décembre à 12:12

Jag vill kyssa dig, älskling, inte senare.

Jag vill äta grodlår, älskling, inte biff.

Marit Fahlander
18 décembre à 13:59

jag vill jama älskling, inte skälla.

Johan-David Vedin
18 décembre à 14:38

jag vill döda dig älskling, inte?

Anna Krzymowska
18 décembre à 16:38

jag vill leva nu, älskling, inte sant?
Julia Eriksson
18 décembre à 16:45

Jag vill vara fri och lycklig älskling, inte instängd i samboskapets oregelbundna bur

Jag vill så mycket älskling, inte ruttna bort i tristess

Jag vill älska dig på riktigt älskling, inte spela kär

Jag vill gifta mig älskling, inte leva hippie

Jag vill leva hippie älskling, inte gifta mig

Jag vill älska med ljuset tänt älskling, inte fumla runt i mörker

Jag vill brinna likt Strindberg älskling, med en eld större än Sverige, skriva och beröra, göra fel, stamma och fumla, uppleva och kvarleva, förändra världssamvetet för alltid, inte gå skrivarkurs på folkhögskolan.

Koshik Zaman
18 décembre à 16:53

jag vill inte ligga alskling, inte ikvall.

Carolina Bergquist
18 décembre à 17:57

Jag vill ju grisäta, älskling, inte banta

Jag vill vara din, älskling, inte min

Ulf Alling
18 décembre à 19:14

Läses med Papa Dee´s mjuka stämma: jag vill att du ska lyda mig, älskling, inte behöva straffa dig med blockljuset.

Lizzie Jennifer Bergsten
18 décembre à 19:27

jag vill inte slå dig, älskling, inte sant?

Johan-David Vedin
22 décembre à 01:25

Jag vill inte, älskling, inte alls faktiskt. kossa!

Emilia Isaksson
22 décembre à 14:00

jag vill jaga vilt, älskling, inte döda

Lizzie Jennifer Bergsten
22 décembre à 14:10

jag vill skjuta skarpt, älskling, inte sikta

Marit Fahlander
22 décembre à 14:29

jag vill hem älskling, inte bort, jag vill in älskling, inte ut, jag vill mer älskling, inte mindre, jag vill allt älskling, inte inget, jag vill landa älskling, inte falla, jag vill så mycket att jag rasar under vikten av mitt hjärta älskling, inte är det vad du önskar dej i julklapp.

Den här texten har även inspirerat Marit till en sång som heter Fan älskling och hittas på http://www.myspace.com/maritfahlander