vi var alla unga, mer eller mindre begåvade och vi var vackra

29/03/2010

JULIA # 46 - Hold on out there



Hold on out there

One day,

when all problems are solved,

when I have come up with the right answer,

when I have helped all my friends to move from one flat to another for the very last time,

cause now no one ever has to move anymore,

cause now everyone has finally found their real homes


One day,

when I have forgotten what is meant by the worry of heart,

and when all people call themselves optimists,

completely without irony,


One day,

when X and Y have, after many years of wandering, finally understood that they are meant to be for each other

when everyone has reached the end of their searchings

and when we drink much more water,

because we laugh so damn hard that our mouths are completely dry,


and the sun is shining and there is enough of it for everyone

and Karen Lancaume runs in at the after party,

with a big smile and says

- That last story! Did you really believe that? Haha, but I would never!


and when nothing, really nothing ever goes wrong


That day I will find you all and take you back to your homes.


It might take some time, I know,

the children in your families might have already grown up by then
and their thoughts and palms might have turned from childish to adult ones,
and you too will perhaps have grown older and gotten new values and directions in your lives.


But please remember that while you are waiting,

that I am there,

and that I’m thinking about you and that I will never forget you



****************************************************************************
En dag,

när allt har löst sig,
när jag har kommit på det,
när jag har hjälpt alla mina vänner med deras flyttlådor för sista gången

för nu kommer de aldrig att behöva flytta mer

nu har hela världen ett första handskontrakt,


En dag,

när jag glömt vad som menas med hjärtats oro,

och alla människor kallar sig för optimister,

helt utan ironi,



när vi börjat dricka mera vatten,

för att vi skrattar så jävla mycket att vi alltid blir helt torra i munnen,

och när alla har sökt färdigt

och X och Y efter många års irrande äntligen har förstått att de är menade för varandra
och solen värmer och räcker åt alla
och Karen Lancaume springer in på förfesten,
med ett stort leende och säger

- Det där sista! Gick ni verkligen på det? Haha, men jag skulle ju aldrig!
Haha, jag hoppas att ni inte blev alltför rädda
och när ingenting går längre någonsin fel

- den dagen ska jag leta upp er alla och ta hem er.

Det kan ta lite tid, förlåt,
barnen i familjen kommer kanske ha hunnit att växa upp

och ni kommer kanske att ha blivit äldre och fått nya värderingar.
Men kom ihåg att under tiden ni väntar,

så finns det jag där, jag tänker på er och jag glömmer er aldrig

28/03/2010

Carolina # 12 Carolina and the city, part I



A day as in Friday I was free to spend some time in idleness. So I wandered about in Stockholm to do some fieldwork in the city where I am aiming to lay my hat. It was as Bill Withers would have called it a "lovely day". Solsken Tobak caught my eye, my interest and my camera-lense with their amazingly non-swedish enterprising development. Not only can you but your newspaper at Solsken Tobak, they also have nice gasoline-lighters, a whole range of different digital scales, cigars from Havanna, and of course, lottery-tickets. This is also the place to go to for replacing batteries in your calculator, your watch and others stuff to. But pray leave your dog at home.

26/03/2010

JULIA # 44 - The rhythm of the weekend, with its birth, its planned gaieties, and its announced end, followed the rhythm of life and was a substitute

Best site ever:

http://isitfriday.biz/

Carolina # 11 Fula flickor kan inte våldtas - reaktivt affektionsskrivande

Våldtäkt eller inte våldtäkt? Det är en bevisfråga. I fjol skärptes dessutom kravet på bevisning i och med två friande domar avkunnades eftersom ”ord står mot ord” och det inte är tillräckligt eftersom vi hellre friar än fäller. I ett av fjolårets mål där alltså ”ord stod mot ord” fanns en läkarundersökning som styrkte underbevisning om öm hårbotten och spräckt analöppning. Det fanns också en inspelning av ett samtal till SOS Alarm strax efter händelsen som inte var våldtäkt utspelades. Ändå står ord mot ord. Det tycker jag är märkligt. I vittnesmålet säger den åtalade att han ”frågade om hon skulle följa med på efterfest. För honom betydde efterfest och sex samma sak. Det var uppenbart vad han ville.” Men hon då? Vad ville hon? Oavsett hans inställning till att efterfest och sex är samma sak så får inte utgångspunkten vara att hon därför också ville. Vad är det för föreställning om sex egentligen att det var öm hårbotten och sprucken analöppning som hon tackade ja till genom att följa med på efterfest?

Det skrämmande är att fru Justitias har bakbundna händer snarare än en bindel för ögonen när fråga är om våldtäkt. Domstolens och samhällets respektive föreställningar är del av problemet med att komma till rätta med den straffbelagda gärningen våldtäkt. Jag sluter mig till den skara som påpekar att domstolens egen föreställning om sig själv som objektiv är värt att uppmärksamma och gärna problematisera. Av de senaste dagarnas skeenden har också samhällets snedvridna föreställning om att fula flickor alltid samtycker till sex och aldrig våldtas och snygga killar aldrig kan våldta blottats. Allt detta är en del i bevisföringen utan att det framgår av rättsprotokoll eller lagtext. Det står snarare att läsa mellan rader och känns av i samhällens strukturer. Till och med ett påstående som detta avfärdas lätt med att ”ord står mot ord” om samhällets föreställning utan att få den diskussion det förtjänar.

Vem kommer att skriva historien? "Året var tjugohundratio. Fula flickor kunde inte våldtas eftersom det omdebatterade, rättsliga lilla begreppet samtycke aldrig saknades. Snygga killar kunde inte vara benägna att våldta eftersom de var snygga och uppenbarligen helt enkelt inte behövde begå gärningar av sådant slag."

Inte jag i alla fall. Propagera, reagera, agera! Säg åtminstone INTE OKEJ.


INTE OKEJ




25/03/2010

MARIA #15 - WHALES


yesterday I ate whale for the first time in my life. I ate it both raw and slightly fried and it was really good, although I felt cruel and although I the day before yesterday said that I would never eat whale. you see when I first moved to iceland in 2005 I lived on the countryside in a place called Hvalfjordur, which means "the whale fjord" and many times I stared across the fjord trying to spot something moving and coming up for air, but I never saw anything. One day I went to a whale slaughter house, its not so much a house but a big ramp filled with huge hooks and bones as big as cars which I where told are whale ribs. I was completely horrified and fascinated at the same time. it was so quiet there, and so much blood had streamed down that ramp into the ocean.


today i watched the fifth element and cried because love conquers all (and destroys all evil) but is hard to find. I think I am allergic to dairy and I just had a four cheese pizza.

JULIA # 43 - Cykeltjuvar



Du och jag, en gång var vi cykeltjuvar ihop.
Vi kunde allt om knacklås, bygellås, kodlås och sådana där små inbyggda lås i hjulen. Bandet mellan oss var starkare än den bredaste av metallkedjor och ingen nyckel kunde skilja oss åt. Trodde vi.

Såklart vi trodde, vi var ju unga.

I vårkvällsolen gjorde vi tricks på våra BMX, nedför backar, uppför trottoarer, över parkbänkar. Mellanstadieelever med all tid i världen. Innan lagen om hjälm och innan tanken om friheten av ett körkort, utan reflektion om att cykla var en bra motionsform. Vi cyklade utanför staden, visste den snabbaste vägen till centrum och hur man ändrade stöldgods till oigenkännlighet. Bådas förråd var fyllda med skatter, erövringar och reservdelar. Våra föräldrar frågade oss aldrig vart allt kom ifrån. De hann inte. De var upptagna med skilsmässor och nattskift, med att mata oss och behålla sin integritet.
Cykeltjuvar, du och jag och alla cyklarna. Alla hade namn och stamtavlor, inget maniskt eller nerskrivet, bara i våra huvuden. Jämförelser och utlåning, ibland fick du ha min vackraste på foder. Jag visste att du skulle ta väl hand om den.
En mardröm som återkom, jag fick välja mellan dig eller cyklarna, du var ju cyklarna och cyklarna var du. Det var inget verkligt val, i slutändan skulle jag förlora båda, en tjuv utan cykel eller medbrottsling är bara ensam, tillsammans var vi vackra.
Sådana man skriver böcker om.

Ett decennium senare, tiden går ännu fortare än vad de säger. Jag sitter på min balkong på femte våningen med utsikt över Paris, cykellös. Jag tillägnar dig en tanke.
Hörde något om att du har fått barn med den där hiphoptjejen som gick i min parallellklass, att det inte gick så bra för dig i slutändan, även om vi inte nått slutet än. Det sades något om väpnat rån, det tisslades något om fängelse, jag vet inte om det var sant eller inte men du har nog växt ur att tjäla crecents och monarker. För det var ju länge sen.
Men ändå. Kanske går du förbi ett cykelställ någon gång och slänger ett vant öga på låsen, vilken som går att ta hem. Kanske slänger du en tanke åt mig någon gång.
Fast det tror jag inte, för det var länge väldigt länge sen.

Men när vårsolen lyser så där på kvällen och bryter igenom kylan och jag röker några cigaretter för mycket vid kanalen och det är långt hem vaknar det till i mig igen, barndomens brott, mardrömmens bekräftelse. Cykeltjuven försöker återuppstå och mitt huvud bli ett överfyllt förråd av prydligt uppställda troféer från gatan.
Röda, vita, guldfärgade, med bockstyren och tjejram, kärringsnurror och mountainbikes.

De flesta av dem ligger väl numer i Gavleån.
Kanske längtar de efter att bli stulna från det kalla vattnet att rulla runt på stadens gator? Efter att svischa nedför de brantaste backarna, att parkeraras brevid systercyklar och tassla med varandra när ingen människa ser på. Kanske längtar de efter att skynda till tåg och möten, efter att känna farten mot stålramen,
efter kärleken som vi gav dem
och varandra?

24/03/2010

JULIA # 42 - If I were..

Om mitt liv var en Lady Gaga musikvideo eller ett SATC-avsnitt skulle jag gå runt i kläder från Jagtvej 199 och 8045, i bakgrunden skulle Babusjkamusik spelas på dagen och Ectoplasm girls på natten. Fotona och de fantastiska milljöerna skulle vara stylade av Clara, konsten på väggarna komma från Ponyhof och vi skulle roa oss på en Charleroi safari.
Sen refererar jag och mina girlssss till Tones blogg och går på en av Ylvas finafester i Paris (som är så underground att de inte ens har en hemsida. Men efter att ha sett mig skulle hela världen googla sönder House of Drama, Love child och Dead muse)
Sen i behind the scenes delen skulle jag ses chilla till Celestial-låten och avsluta med ett "Hej då, nu ska jag gå på en Lite billigare, lite sämre-tillställning".




Cykeldräkt skulle vara längst upp på allas önskelistor

23/03/2010

JULIA # 41 - Fina, fina Belgien











Jag saknar den råa luften lite

22/03/2010

JULIA # 40 - Montreuil




Montreuil is the best of the Parisian flea markets.
It's filled with treasures that cost almost no money, but are paid in energy, innovation and persistence.
The Arabic sellers scream ”fouille, fouille, fouille!” dig, dig, dig, and you dig yourself through dresses from mainstream French brands all the way to jump suits, jackets in cashmere from Galerie Lafayette and bodies from Princesse Tam Tam.
Each thing has a history that you will never discover but you can be a part of its future. The prices depend on the day; Saturdays most things cost 3 euros, Sundays 2 euros and Mondays 50 cent. Inversely, it's harder to find things the cheaper it is.
I usually leave the market with at least four bags full of clothes, totally in denial about Ryanair's 15 kg luggage limit.

Montreuil has given me more than just my best outfits.
It also makes me realize how symbolical the prices in normal clothes shops are and how much clothes there are out there. We don't need more clothes to be produced, there are more things in those stands than the Parisian population could wear for several years. It's unecological to buy new things, almost to a point that is immoral.

But also, these clothes teach me something about beauty. As long as one is young and the least in shape, any clothes will make you look good. We don't need expensive dresses, we look beautiful in anything.
And most clothes can be custumized, creativity is worth much more than over priced accessories from a high street shop.



Going home from Montreuil, at closing time. The streets are full of left behind clothes that their former owners didn't think were good enough for selling anymore. Last time I was there with Cam, we found a fur, statement heels and a beautiful shirt.

It's crazy. From a shop, catching someone's attention,
a couple of minutes in the fitting room, calculation of whether it's worth buying or not,
sharing experiences with its owner,
being chosen as one of those things one can be without,
taken to the market, thrown away and found, reborn and ready for a new life with another person.

It's almost like a love story.




Other good markets are place Jeu de balle in Brussels (most of the pictures are from there), Återvinningen in Kungsör and the market at Przymorze in Gdansk.

20/03/2010

Carolina# 10 The Interview

There were two of them and one of me. One male and one female were sitting on one side of the table at the conferenceroom and I was sitting by the other. Side, that is. By the other side but in the center and I was surprisingly comfortable with being center of the attention. No tension. We had had an excellent ”giving-and-taking-part-in-a-conversation”-conversation during the past twenty minutes and I wondered and still do, if all interviews for job and likewise are as pleasant as this one. But it was as if it was about to end. We had an understanding, there was nothing to add, I had no further questions but it couldn't really end so soon. ”So what do you do when you’re not doing…well…err.. this?”, the male-employee asked me. I didn’t really see it coming and for a split second I wanted to answer that I am just about to discover who killed Laura Palmer. Or that I don't know who John Galt is but I am eager to find out. Or why the meaning of life is 48. Or that I am cultivating my own back-yard, that I always have an eye open for underlying darkness. Or anything like-wise to see if we also had the same cultural preferences and recognition of some magic references. But that would not have been suitable in this situation. So I answered ”Well… a lot of stuff. None of it is visible here.” I made a gesture toward my application. ”I enrich my life with culture and litterature and movies and creative handcraft.” They nodded and I took it as a gesture of approval. It was not a bad answer but they didn’t really see it coming I guess. The female broke the silence: ”That is such a useless question to ask”. I just smiled and the male said ”Yeah... I know. I don’t know why I asked that”. I bet he knows who John Galt is.

19/03/2010

JULIA # 39 - Hipp hipp hooray, it's Friday!

« Le but de la fête est de nous faire oublier que nous sommes solitaires, misérables et promis à la mort»

(Michel Houellebecq, Rester vivant).



Bon weekend!

Ida #24 En helt vanlig dag

17/03/2010

Ida #24 Anna Krysmynta och cirkuskvinnan

Facebookchat i juni
Anna säger:
du skulle bli cirkuskvinna
lovely!
tatueringar på bröstvårtorna
Ida säger:
ja!
en orm runt halsen och ett ben genom näsan!
Anna säger:
föder barn bara genom att hasa upp långkjolen o krysta
Ida säger:
jag skulle bo i en liten vagn!
haha jaaa!
Anna säger:
på stående fot
Ida säger:
jag skulle ha en hög indianungar
söta men ouppfostrade
Anna säger:
korta men svenska ögon
Ida säger:
jag och mitt circussällskap skulle spela instrument vid öppna eldar hela nätterna under stjärnorna
vi skulle tugga knark-blad, dansa rusigt och vara fattiga men lyckliga
och när ni kommer och hälsar på skulle ni knappt känna igen mig först och när ni åker tillbaka har ni alla en liten tatuering nånstans
Anna säger:
när du sitter där o sjunger för folk i natten känner du plötsligt hur nåt pressar i magen. OJ GRAVID? bara ploppar ut den o ger bort den till en kvinna som ser lite ensam ut.
Ida säger:
hahahaha
jaaa
Anna säger:
dela med sig av allt det fina
Ida säger:
ja!
Anna säger:
är din theme-song
Ida säger:
"ge honom kärlek" skulle jag säga
lägga min hand på kvinnans huvud, välsigna henne och barnet, och vandra bort i natten
Anna säger:
no tears
haha jaa
åh ida
det är du!
Ida säger:
<3



Bästa cirkusfilmen - Freaks

Ida #23 Such a big ass

- My first group of friends in Mexico tricked me into thinking that kissing on the mouth (no French kissing though and usually just half lips half cheek) was a way to say goodbye. I am not proud of buying that CHEAP CHEAP trick, but on the other hand I was really uncomfortable just kissing someone on the cheek when saying hi. So like 4 guys in this group of people was like “no but it is just a way for men and women to say that they had a good time together”. Later I went on a date. I kissed the guy on the mouth as a way of saying goodbye. Next time he asked me:
“Why did you kiss me?”
“Eh, that’s the way you do it?”
“No?”
Ok so that is easily one of the things I am MOST ashamed of. I am in fairly civilized Mexico, not some undiscovered island where people say hi by, I dunno, pressing their butts against eachother or somethings. I should have known it was a trick. But I didn’t.

- I am dating this guy and he is great and everything. He is half English so I get tricked into thinking that he is European although he is born and raised here. This leads to small culture-related misunderstandings sometimes. I sent him a photo of me, where you could see basically my face, my hair, and a tiny bit of my underwear-covered butt. OK so I am expecting praise for this supercute photo and the only thing he says is “what a big ass”. For him it was a good thing to say. For me it was horrible to hear. He is all like “yeah but mexicans like big butts and blabla it is a nice comments, oh I love your ass!” I have no idea how to handle “nice comments” like that – sure I have a big butt but no. Just no. Say “curvy” or say “nice figure” but Alan, do not say "you have a big ass" when you get semi-nude photos. Por favor.



behind that leg, a big ass is waiting

JULIA # 39 - Real problems

Tonight after work I haven't done anything useful at all.
And it's sad cause I had a date with two good friends and we were going to listen to Enya and make big capes out of black velvet and be happy. But since I don't have money on my phone, and they don't have internet access, we won't get hold of each other.

So instead I've:
*re-smoked all the cigarette butts Clara left
*eaten a big chocolate cake that I made for Johan yesterday
*broken a tooth that I can't afford to get fixed.

But! I'm happy anyway!
Cause at least this text below is not about me


I would like to have a boy like other girls and go out on Saturday nights
but no boy will take me because I was born without a nose - although I am a good dancer and have a nice shape and my father buys me pretty clothes






Me having other problems

JULIA # 38 - I have many sistas, but only one sister



Remember that time when we were speaking on the phone, me in Paris, you in Brussels
I was trying an outfit and preparing for a day in the sun
and you said
"Isn't it funny that the only one who cares about you gaining weight is your boyfriends ex-girlfriend?"
I didn't fully understand, so you explained:
"Your boyfriend doesn't see the difference, your friends couldn't care less and grandma will only be happy that you can afford to eat.
It's only your boyfriend's ex who notices and tries to convince herself that she has won, cause you have gained a kg or two."

My sister gives me almost too many reasons to love her.







16/03/2010

JULIA # 37



I'm a street walking cheetah with a heart of napalm

JULIA # 36 - Ariverderchi

Och så blev jag.
Räddad utav livet igen.

Bostadslösheten ger perspektiv på kärlek,
jag går aldrig och sörjer dig längre nu när dagens mål är att hitta någonstans att sova
och varför hånglade jag med den där killen egentligen när jag ville ha hans kompis?
Och det blev väl inte bättre av att jag sa till killen jag gillade
att 'nej men alltså jag är inte alls intresserad av din vän' blink blink
och killen jag gillade sa 'herregud du ser precis ut som mitt ex'
och då var kompisen där och hans jobbiga händer

och min vackre vän, han jag kommit dit med, gick hem själv i ett fyllans töcken med en stulen jacka på ryggen
och en stulen girland virad runt halsen och blindade sig runt den där sjön på liljeholmen

och jag träffade den där fina tjejen igår,
hon som jag har massa vänner gemensamt med och som jag varit nyfiken på hela hösten
och hon var just så fantastisk som jag trodde och vi pratade om att vi skulle gå till mataffären bakom hennes hus och sno en ekologisk frukost
ordet fikonmarmelad nämndes massa gånger

och idag var jag på konstskolans årliga marknad
och tittade på massa fina saker, många idéer jag ville sno,
pepparkakstvålar skulle jag nog klara av att göra
och jag kände igen massa människor från livet jag hade här förr, innan jag gick i exil

och ikväll ska jag springa runt i den minsta av huvudstäder
runt runt i längtan efter en avgrund som håller
och le tills den där andra smilgropen har grävts ut, den som är på väg
och jag ska aldrig bli som han,
min före detta favoritförfattare som nu bara skriver om sitt barn
och barn får man ha, verkligen, jag är för,
men jag är emot att förlora sin förmåga till att skapa

Och ser du ser du
jag har inte skrivet en enda mening om hur jag saknar dig,
ser du ser du,
mitt liv har gått vidare,
titta titta riktigt noga nu,
en gång till,

för det här var min sista dikt till dig.


15/03/2010

JULIA # 35 - Saturday night

This one evening, when I wasn't in the library nor working nor drinking free wine at a galley nor sleeping nor baking, I was very very happy just hanging around the flat with Johan

Aleksandra # 17 - Paradoks

Śpieszmy się kochać, ludzie tak szybko odchodzą. (Hurry to love, people leave so quickly.)
- Father Jan Twardowski

Będziemy kochać się bardzo powoli, delikatnie, żeby zostało jeszcze coś na jutro. (We will love each other slowly, tenderly, so that something will be left for tomorrow.)
- Marcin Świetlicki

13/03/2010

Aleksandra # 16 - Un'altra

What is it with music that throws you around whether there is space or not, forgetting fatigue and inhibitions, blisters and boyfriends? At three am the band begged us the audience to go home.



Here is one explanation to the power of music, provided by Christian Lindberg, Swedish composer and conductor.
"We were dancing monkeys long before we were talking individuals. The root of language is rythm and once we get the rythm in our blood, a hundred bodies can gather force in one voice and body, build pyramids or march in sync towards death or victory over the enemy. Rythm, dance and music are the basis of all interplay, most beautifully expressed in the large choir or symphony. With its help, we feel the sphere of music and perceive the essence of humanity."



12/03/2010

JULIA # 34 - Written in lipstick, my last night in Paris



So what's the plan for tomorrow? When do you finish class?
Let's finally pick up my lunch tickets and try the sushi place down my street.

Then let's cry together cause for some reason we seem to have been a bit sad lately.

It's easy since it's not happening.


Baby. You're hyperventilating.
My voice is gone.
I want to discuss last night with you.
You were so pretty.

Back home now.
Sweden is beautiful, but not so cold and people are shorter than I remember.
I must have grown in Paris
I'm sorry for not allowing you to help me with my bags, but it would have been more than I could handle.

We're cool cats. And cool cats are meant to stick to each other.

10/03/2010

MARIA #14 - HIT AND HIDE


I have faded blue nailpolish on my middle fingers, just to flip people off in a more colourful way.I don't do it much but when its saturday night and I am working and some shitfaced twofaced whatever is trying to get my attention by grabbing or screaming, its a good thing. I started liking chilisauce, and olives. I can never see my floor for all the clothes that cover it, and i excuse myself for it way to often. Someone once told me to stop saying "I am sorry", I guess I am just used to being misunderstood.
the unknown is taking over. its like waves of discomfort and uncertainty, uncertainty can be a good thing, uncertainty keeps me interested and awake. but there is a limit. I need my sleep too, to be in the know.
would be coolers, potatoes, bananas and jazz. hm.

good night for now

JULIA # 33 - And folks like me on the job from 9 to 5

It takes me 28 minutes to walk to work and it’s downhill almost all the way.
The way back takes only 19 minutes, despite the fact that I need to climb the whole of Götgatsbacken.




Happy are those who go to work


Happy are those who are on their way back home

Wall paintings, Gdansk, Poland